Har länge velat bidra till ditt arkiv med något. Först visste jag inte vad, under flera månader kom ingenting för mig trots att jag funderade mycket på det. Till slut låtsades jag att jag var du och att jag kunde tänka som du. Inte för att jag vet hur det är att vara du, eller exakt hur du tänker. Men jag låtsades som sagt och då tänkte jag att jag skulle upprätta en arkivalie som i mening, innehåll och form är ett snitt av alla arkivalier i ditt arkiv - en snittarkivalie. När jag tänkt detta gjorde jag en teckning som föreställer en fläckig obelisk. Har gjort flera versioner sedan dess, skickar med den senaste här för arkivets räkning.

Hälsningar,
A

Donation till arkivet i januari 2012.

Jag undrar vad han skulle säga om han kunde tala.
Han kanske skulle berätta vad han tänker på.
Det ser ofta ut som om han tänkte på något,
när han betraktar det hela dan.
Vad tänker du på tax? kunde jag fråga.
Jag tänker på svalorna, kunde han svara.
Svalorna som flyger i trädgården.
Insekterna dom fångar. Steklarna.

Nu går han borta vid soffan.
Ignorerar hundbollen.
Ruskar, sliter hundfilten med tänderna.
Låter nere i sin taxstrupe.
Varför gör han det? Menar han något?
Bollen är tråkig och ojämn.
Filten ska uppfostras, bändas, placeras.
Jag kan hota och skrämma.
Jag är en tax.
Han kunde förklara om han kunde prata.

Vi kunde samtala om våra liv då, om hur vi lever och hur det är att vara vi. Hur det varit förut och från början. Om vad vi har, vad vi önskar oss, vad vi saknar. Vad vi gjort hittills och vad vi tror vi kommer göra, sen.

Arbete i arkivet hela dagen med gallring, sortering, katalogisering, numrering och uppmärkning av materialet från senaste fläckprojektet kallat Potentiellt: en Fläck eller Det Fläckades Perspektiv ¹. Projektet (drivet av mig för arkivets räkning) syftar till att genom spekulation, fiktiva scenarier och experiment skapa inlevelse i och förståelse för Fläckvärden² som subjekt. Till exempel dryftas:
* hur det ser ut för subjektet när fläck kommer uppstå
* hur det “känns” att bli/få en fläck
* hur identiteten förändras som konsekvens av fläck
* olika värdar —> olika processer, en genomgång
* med mera

I egenskap av sin rikedom, mångfald och dynamiska sammansättning redovisas projektet i samtliga arkivkataloger och flera underkataloger. Däremot är det inte insorterat där, utan samlat i bara EN mapp - en egen märkt “Potentiellt: en Fläck eller Det Fläckades Perspektiv”! Som en bok nästan! Samma arkiv, samma katalogisering - nytt system, ny form! Denna nya hantering av arkivet kräver extensiva, väl elaborerade hänvisningar 1) i berörda kataloger och underkataloger och 2) bifogade samtliga bilder, texter, tabeller, diagram, experiment och övrigt med mera som ingår i projektmappen. Ett prövande, tidskrävande, komplicerat arbete som fordrar noggrannhet, tålamod, uthållighet, flexibilitet, innovationskraft, klarsyn, ödmjukhet och intellekt.

________________________________________________________________

¹ Obs: ej att förväxla med undersökningen Fläcken som Potential, huvudfokus förra hösten. Handlade om de oväntade och positiva synergieffekter fläckar kunde vara upphov till i olika sammanhang.

² Fläcken är som bekant en enhet hopkommen av två delar:
1) Fläckvärden = det fläckade = det som härbärgerar/ockuperas av det fläckande.
2) Fläckgästen = det fläckande = det som bor hos/ockuperar Fläckvärden.
Exempel: Syltfläck på duk definieras generellt: duk = fläckvärd, sylt = fläckgäst. Visserligen åker duken in i sylten lika mycket som sylten åker in i duken, i alla fall just där fläcken är. Men eftersom a) duken (oftast) är större än sylten så är duken värd - dess förhållande till sylten motsvarar i princip byggnadens förhållande till människan; b) när duken flyttas, flyttas även sylten = fläcken består. Om sylten flyttas men inte duken betyder det att fläcken har försvunnit.

Den här bilden föreställer vad Fläckvärden ser när den kommer i kontakt med sjögräs. Själva fläcken, resultatet av mötet, kan vi inte ta del av eftersom det inte fanns någon verklig Fläckvärd i det här fallet - bara en fotokopiator som verkade som värdsimulator och inte kunde bli fläckig.

Y: vi har frågat oss
M: ställt oss frågor
Y: vid tillfällen då något ska göras
M: när det är nåt som ska bli
Y: särskilt när det varit vi som ska göra så det blir
M: hur det är vad som är?
Y: vad som skulle kunna finnas hur?
M: hur vad som redan funnits?
Y: apropå det som inte finns
M: som ska göras
Y: och som ska finnas

Y: ofta har vi struntat i allt det där
M: låtit det vara, men med
Y: som stickor och spån
M: i periferin
Y: som ett tryck eller något
M: som sfumato
Y: som fras

Y: ibland har vi kopplat frågor
M: till andra frågor
Y: eller till resonemang
M: till flera resonemang
Y: inbördes motstridiga
M: men samtidiga
Y: motstridiga och samtidiga, ja! vi har byggt av det
M: byggt ställningar skulle man kunna säga?
Y: ja grovt uttryckt: ställningar av det, byggen:
M: av frågor, av resonemang!
Y: av samtidigheter!
M: motstridigheter!
Y: strunt!
M: kombinerat satt ihop och hållit på
Y: byggt och byggt
M: byggt ihop och byggt ihop
Y: plockat runt konstruerat
M: byggt byggt byggt byggt
Y: byggt byggt byggt, byggt byggen av byggen

(Transkriberat: samtal mellan Manfred och Yvonne, november 2007)

Teckning ur mapp i arkivet märkt Konstruktion/Geometri/Monument

Södra rummet och I södra rummet

Södra rummet ligger i söder och avslutar huset söderut. Det är rummet närmast grinden mot gatan i sydöst och trädgårdslandet i sydväst. Det ligger närmast rosorna, längst bort från arkivet och är som paus eller som semester.

I södra rummet har jag bokhylla på norra väggen och utgångar till trädgården i söder och väster. Jag har en låg fåtölj att sitta i och att sitta och läsa i, lampor finns att tända om det blir mörkt.

Här i södra rummet lägger jag saker på tork, om något skall torkas. Det kan vara frökapslar och blad, döda fjärilar som är fina. Jag lägger dom där det är tomt i bokhyllan, bredvid böckerna eller bredvid andra saker som jag har samlade, ansamlade, förvarade eller redan torkade där: alla mina stenar från stränder och främmande platser, pinnar och grenar jag är fästad vid eller som jag tycker ser ut som något till exempel en rymdraket eller en arm, snören och tunna linor, skal av sniglar snäckor musslor, andra skal, ett mörkt klot av tunt glas cirka 30 centimeter i diameter, en stor stelnad sjöstjärna och några mindre, korallfragment och korkflöten, barkbitar täljda och otäljda, ett gammalt grönt skrin med matchande sidenfoder, en stor spetsig tand cirka 22 centimeter lång och lätt böjd, exotiska artefakter till exempel en flätad amulett eller vad det kan vara jag brukar använda den som glasunderlägg, skålar med diverse, en torkad blåsfisk som en boll med piggar, en gammal målarlåda av smårutig svartvit papp med nitade plåtklädda hörn, en död genomskinlig bålgeting, ett helt men platt huggormsskinn även huvudet är med, en linjal av blek jade, en guldmålad jättekotte jag fick i present av barnen en gång när dom var små, ett antal fotografier bland annat ett på den ståtliga men till undergång dömda oceanångaren M/S Palenque som förliste och sjönk i Atlanten 1916 med passagerare, personal och allt, den ligger på havets botten nu.

Påminner om/får mig att tänka på fläckar:
* sånt som börjar se ut som nåt annat än det är fast det fortfarande är vad det är
* sånt som slutar vara sig själv fast det fortfarande ser ut som sig själv
* sånt som liknar eller härmar sig själv men kanske inte är sig själv
* sånt som har ett “öde” i sig

Odaterat ur arkivet: nr X377-204

Den där lådan? Vad det är i den?
Jag ska titta, där på sidan står det skrivet i versaler på svarta förtryckta linjer.
Ja det är den lådan. Med restexemplar av Fläckmannens Funderingar, pamfletten jag författade och gav ut på 70-talet.

Ja, visst kan vi öppna den om du vill se.
Låt oss hjälpas åt att lyfta ner den ur hyllan.
Ja lådan är tung, det har du rätt i.
Hur öppnar vi nu då? Jo där, locket är förslutet med pakettejp, ser du? Om vi drar bort den från varsin sida mot mitten…
Vad den smular tejpen! Den har torkat och blivit spröd.
Ja det är en bra idé, damma av lådan lite innan vi öppnar.
Usch usch usch, dammigt dammigt dammigt!

Nu öppnar vi. Kan du vika upp locket där från din sida?
Så. Nu ska vi se.
Här är det ordentligt inslaget med silkespapper överst.
Som inför den sista vilan, haha.

Ja vi plockar upp en.
Väldigt vad tätt packade dom är, exemplaren. Jag får inte ens in naglarna.
Kan du försöka? Går det inte? Det var värst.
Kanske får vi vända lådan upp och ner?
Eller här, en papperskniv att bända med.
Så nu, nu går det. Om jag bänder upp här och du tar emot. Bra. Nu.

Porträtt av fläck, gjord av lilla Sd när hon var åtta eller nio år, 1985 eller 1986. Ur arkivet.

Om H kommer

Om H kommer kanske hon ringer eller knackar på här hos mig.

Om hon kommer öppnar jag dörren. Där är hon. Där är hon utanför min dörr. Hon står på trappan utanför min dörr.
Jag bjuder in henne. Hon kommer in. Där står hon. H står där! Hon kommer in och står i min hall! Jag står också där. H kommer in till mig och vi står tillsammans i hallen. Vi står samtidigt och tillsammans! i hallen vid kapphängaren mellan dörren och byrån.

Om H kommer tror jag inte att det är sant.

Jag tar hennes ytterplagg. Det kan vara en kappa i beige poplin som är sval och luktar frisk luft, regn och parfym. Jag hänger den på en galge där i hallen.

När H kommer om hon kommer var det länge sen vi sågs. Jag känner delvis igen henne, delvis inte. Håret är kanske nytt med en annan färg och en annan längd. Eller så är håret som förut men något annat skiljer sig - huden, ögonen eller rösten.

Om H kommer skall jag bjuda på té.

Tänk om hon inte tycker om té längre.
Tänk om hon tycker om nånting som jag inte har.

Jag hoppas jag har fina kläder på mig om hon kommer.
Jag hoppas jag har något att bjuda henne på som hon vill ha.
Att hon vill sitta i vardagsrummet med mig och stanna ett tag.
Jag hoppas det är fint hemma och att mina finaste saker ligger framme synliga så hon får se dom. Att det är fint väder och inte för kallt, att buskarna blommar och doftar, att jag kammat mig ordentligt den dagen.

Söndag, april 1985

Idag har barnen varit här. Vi organiserade kottar som dom plockat på en utflykt. Sen skrev vi lite om Skäggarn tillsammans, hur vi tycker han är. Stycket heter Du Skäggarn. Såhär skrev vi:

.

Oo Skäggarn. Där är du med din päls.

Du bor i en koja och är som en koja.

Din koja är grenar och blad på buskar längst ner i trädgården eller i skogen eller vid en å. Den är skjul, källare och gamla bilar.

Du som en koja är mjuk och stor mörk.
Man försvinner in lite om man kramar dig och det kliar.
Är din päls dammig? Ja kanske.

Du gräver gropar och gångar i gräsmattan och smälter in där!
Du kommer och överraskar: “helt plötsligt stod Skäggarn i rummet”. Då tittar vi alla på dig.

Du tycker om vår mat. Du tar och äter den bakom huset.
Du kan bygga saker av plankor, spik och spännremmar.
Du kan ligga still så du ser ut som ingenting, som skuggor
eller som en puff.

.

.

Varannan Skäggarn. Ur anteckningsbok från 1984.

Idag, 8 april 1976

Jag är på kontoret, klockan är halv fyra på eftermiddagen. Solen skiner, det är vår. Jag skriver listor, kalkylerar och svarar när någon ringer eller kommer och frågar.

Om ett par timmar skall jag gå härifrån. Promenera omkring på stan. Kanske titta på eller se nåt. Sedan gå över spåren hem för att laga mat. Troligtvis kommer jag äta middag i trädgården om det inte är för kallt eller för fuktigt. Utemöblerna har jag tagit fram att sitta på/äta vid. Dom står utanför vardagsrummet precis, nära köket. Mygg finns det inga som irriterar. Dom kommer/visar sig/börjar bitas först om några veckor.

Efter maten skall jag diska och gå igenom gamla foton. Sen skall jag stryka skjortor, inventera förråden, planera för imorgon, damma om det behövs, ringa nödvändiga telefonsamtal samt skumma gamla tidningar för att kontrollera att jag inte missat något viktigt innan dom kastas.

Sedan måste jag fortsätta med fläckarbetet. Det är lite rörigt nu, till exempel på grund av att jag i åtta år - en förhållandevis lång tid:
* arbetat flödigt utan syfte och metod, system eller ordning, frågeställningar och svar.
* har underlåtit att inta någon kritisk hållning mot det egna arbetet
* inte vet vad jag menar med en fläck

Övning från 1976, ur arkivet.

Arbetar bara med konstruktionen för tillfället, särskilt perforeringen av höljet där armarna ansluter till mekaniken och till elsystemet. Det får inte vara känsligt för stötar där. Optimalt är (tror jag efter ett antal tänkta simuleringar) om förstyvning åstadkoms medelst multipla bockningar vilka utgå radiellt från perforering, övre och nedre hörn.
Detta förfarande är mindre beprövat och mer komplicerad än klassisk förstyvning med vall alternativt dike kring kritisk punkt. Men vid klassisk modell kunde det i fall av extrema moment eventuellt inträffa att bockningen - liksom en våg - började “vandra iväg”, “flyta ut” och “plattas till” i förhållande till kritisk punkt.? Den förstyvande effekten som konsekvens decimeras och slutligen helt upphöra!? Ovan beskrivna fall är dock endast spekulation “på känn”, ingenting fastslaget. I vilket fall som helst kan inte radiella bockningar vandra iväg som vågor överhuvudtaget, de är ju ställda i vinkel.

Samordning och passning med maskin är inte tillfullo genomförda ännu, men det vore till fördel om bockning kan göras inåt i förhållande till höljets yta för minimal inskränkning av armarnas verkningsradier. Två riskfaktorer i detta scenario är 1) att fina partiklar lätt ansamlas i vecken (nedsänkta i förhållande till infästningen), på sikt gör sig väg in i maskineriet och verkar slitande där; 2) att vecken kommer i konflik med maskin inom ramen för höljet.

Hur det än är med den saken måste erforderlig packning tillse att inte armen kommer i kontakt med det förstyvade området kring perforeringen på ett sådant sätt att höljets skyddande yta rispas eller skrapas. Höljets materia får inte friläggas för luft. Det skulle leda till process/processer som oavkortat försvagar materialet just på det ställe där det tål försvagning allra minst.
Teckning ur arkivet, insorterad i mapp märkt: Okategoriserat, div, 1973 ff