Oktober 1998
Idag har jag gÄtt runt i huset och lagt mÀrke till saker som jag har samlade hÀr. De Àr ganska mÄnga. De stÄr arrangerade i bokhyllorna, pÄ bord och andra möbler, i fönstren och sÄ vidare.
PÄ vÀggarna finns de ocksÄ upphÀngda. Vykort med motiv jag finner intressanta har jag satt fast med hÀftstift ovanför telefonen. Idag noterade jag att dessa motiv blivit bleka nÀstan utplÄnade. En nÀrmare granskning visade dessutom att vykortskartongen var skör liksom spröd och kanterna erroderade. Det mÄste vara ljuset utifrÄn som gjort det och/eller nÄgon process i pappret. Och/eller nÄgon annan, okÀnd faktor.
Hur som helst blev jag medveten om att vykorten Àr i upplösningstillstÄnd. Om detta faktum föreligger vykorten, föreligger det sannolikt flera av mina saker. Kanske de flesta, Àven om det inte syns pÄ dom. SmÄstenarna jag plockat tror jag inte det Àr nÄn omedelbar fara med. Men den dÀr armbandsklockan som jag aldrig drar upp eftersom jag inte anvÀnder den lÀngre, vem vet vad som kan ha hÀnt inne i den.
.
PÄminner om flÀckar:
* tid
* errosion
* okÀnda faktorer
.

“Cheopspyramiden som vikmodell”. Odaterad teckning ur arkivet, blyerts pĂ„ silkespapper.
Manfred Mendosa, arkivinventeringen november 2007:
Pyramidsidorna har jag rÀknat ut genom att tillÀmpa Pythagoras sats pÄ den kÀnda pyramidhöjden + den kÀnda pyramidbasen. Just den hÀr vikmodellen Àr irrationell för hÀr Àr sida tecknad mot bas i tre fall = tre av fyra fogflikar sitter mellan pyramidsidorna. Den mest rationella lösningen Àr ju att samtliga sidor Àr tecknade mot varandra = tre av fyra fogflikar sitter mellan sida och bas dÀr de 1) syns minst, 2) bidrar till att ge basen tyngd och stadga. Men nÄgon sÄdan variant har jag inte kvar lÀngre. Jag eller andra har troligtvis vikt modeller av dom.