Yrkeskostym, 14 oktober 1994

Jag drömmer om en yrkeskostym som inte är som en vanlig kostym som alla kan ha, utan som är anpassad bara efter mitt yrke och efter mig i egenskap av yrkesutövare.

Yrkeskostymen är delikat utformad och med precision bestyckad för fulländad funktionalitet. Programmet av fickor, hyskor, hällor, hölster och beslagningar effektiviserar, rationaliserar och frigör.

Yrkeskostymen är bara min. Ingen annan kan ta den på sig för då blir det fel.

När jag har yrkeskostymen koncentrerar jag mig så, att jag blir samma som yrkeskostymen och samma som yrket. De blir också samma som jag och allting är lätt: lätt att dimensionera, att utreda, att kombinera.
Mina händer är som robotar då - robotar som är som fjärilar eller andra lätta insekter/djur. Det är som autoskrift fast autoritning, autostruktur och autoordning - och det är jag som tänker och gör själv, ingen ande.

Jag jobbar hela nätterna med yrkeskostymen när alla andra gått hem. Då är det tänt bara över mitt bord, inte över hela kontoret som i vanliga fall. Jag står där i yrkeskostymen och ritar och vet precis vad jag gör. Jag provar mått i luften och syftar aldrig fel. Mitt omdöme är osvikligt, även när jag inte kan beskriva med ord. Jag blir inte trött och linjerna blir alltid rätt, systemen blir alltid rätt, konstruktionerna blir alltid rätt. Allting blir alltid rätt och allting som blir hänger alltid ihop.

18 maj 1988

Häromdagen blev jag engagerad. Det gällde en permutation av tre skilda och sinsemellan olika geometriska figurer ordnade medelst stapling i vertikalled. Jag fann det stimulerande att tre element staplas i endast sex varianter maximalt - inte i nio. Spontant är min övertygelse att tre saker kan arrangeras på upphöjt i tre sätt = nio.

Jag både förstår och inte förstår. Då jag inventerar elementen och möjligheterna blir jag varse att endast sex ordningar står till buds. Men jag är samtidigt viss om att tre stycken tre gånger blir nio. Vad är skillnaden mellan att organisera element och att multiplicera dom?

Varför är det svårt för mig att begripa detta? Ibland är det som om jag vore lite dum, på något sätt.

n-fakultet. Ã…terskapad permutation, gjord av redaktionen enligt Manfred Mendosas anvisningar, augusti 2010.

Passa barn. Journalanteckning från 1981.

När jag passar de små barnen Sd och Sv är vi alltid hos mig. Detta beror på utomordentligt praktiska förhållanden i och kring mitt hem. Inga trappor finns att ramla i och taxen kan vi hämta i syfte att 1) klappa, 2) kasta saker till. Min trädgård erbjuder utmärkta möjligheter till skoj för små barn eller barn. Särskilt bra är lianen i ett av trädet vid västra tomtgränsen nära landet, buskarna med bären samt sluttningen mot norr som man kan rulla nerför så man blir gräsig och yr.

Någon enstaka gång har jag gått och hämtat barnen för passning men oftast blir dom lämnade här av sina föräldrar, det vill säga C och L. Barnen har små gummistövlar och heltäckande ytterkläder av plastbelagd textilväv. Det blir ganska trångt i hallen precis när de kommer. Då skall stövlar och ytterkläder av och alla vuxna böjer sig ner för att hjälpa - det låter, skrapar och är skrymmande. Det är även mycket färg och rörelse med alla kläder och folk.

När barnen är här är vi alltid aktiva. Det vi brukar göra är:

* Pannkakor. Barnen rör smet med hjälp av mig. Sen sitter de vi köksbordet och äter, jag står vid spisen och steker.

* Gå igenom modellsamlingen Världskända Höga Byggnader.

* Bygga stad med modellerna på vardagsrumsgolvet samt tillverka kompletterande bebyggelse och infrastruktur av äggkartong, annan kartong, annat lämpligt material, tejp, snöre, färg med mera.

* Vila i soffan. Detta gör vi när alla är trötta. Barnen sitter bredvid varandra eller på varsin sida om mig. Vi pekar och läser i böcker eller är tysta. Taxen vilar med huvet på tassarna och andas så kroppen häver sig som en liten ocean. Ligger han bredvid i soffan utmed ens ben kan man ha honom som armstöd. Då följer armen med i andningen.

* Ha Fläckstund, det vill säga barnen bistår mig i att tillverka fläckar. Detta kan gå till på olika sätt. Antingen tillverkas fläckarna enligt mina anvisningar, till exempel: ta upp dessa i tjära indränkta äpplen och kasta dem mot lakanet uppspänt mellan de bägge träden där. Ni får kasta som ni vill. Eller så får de göra som de vill helt och hållet, bara det blir fläckar. Det gör dom ganska bra, fast fort. Jag tror kanske inte dom tycker det är så roligt.

* Vara ute i trädgården.

Det som är speciellt med barnen är att de inte når ner till golvet när de sitter på stolar eller i soffan. Då pendlar de alltid med benen. De sitter och pendlar med benen, har små randiga strumpor, reagerar plötsligt och oväntat samt för ologiska resonemang som ofta leder till rimliga slutsatser.

Arkivinventeringen i november 2007.
MM: Den här fläcken gjorde Sd 1984 när hon var nio, eller skulle fylla nio. En gÃ¥ng sa Sd “När man gör en fläck ska man inte tänka pÃ¥ nÃ¥nting, sÃ¥ att det inte blir som nÃ¥nting.” Har jag berättat det redan? Det har jag kanske.

26 augusti 1984, anteckning från arkivflytten

Fortsätter rensa och sortera i Fläckarkivet. Idag har jag burit in det mesta i vardagsrummet för inventering och packning.

Arkivet syns mig högst bristfälligt nu när jag står här med allt. Kan ej urskilja eller ens ana något Fläckslut, varken i enskilda fläckar eller i samlingen som helhet. Inget särskilt uppenbarar sig. Ingen sanning och inget annat heller.

Funderar: om avsikten med ett arkiv är att ge en heltäckande och för vetenskaperna adekvat bild av den företeelse som arkivförs:

* dÃ¥ kan väl inte arkivet bestÃ¥ av delar som arkivarien kommit över av slump eller som det rÃ¥kat falla sig? Visserligen är stora delar av Fläckarkivet resultat av experiment, men experimenten har jag ju bara “hittat pÃ¥” för att jag tyckte det var “spännande” eller “kul” eller för att jag ville se hur det kunde bli. Och dÃ¥ har jag väl mest arkiverat mig själv egentligen?

* då måste väl allt som företeelsen ÄR representeras inom ramen för arkivet? Och i så fall måste väl ALLT in i arkivet = varenda fläck i hela världen. Och då kan man ju lika gärna vända arkivet UT-OCH-IN, så världen är arkivet, och allt som INTE är arkivet ligger i en låda, undanstoppat nånstans.

“Hela sidan”. Teckning i anteckningsbok frÃ¥n 1984, ur arkiven.