Om H besöker: Trädgårdslandet (anteckning, maj 1999)
Jag tänker på vad jag skall visa H om hon besöker mig här hemma när hon kommer till stan. Trädgårdslandet troligtvis, jag är ute och gräver mycket där just nu. Om hon kommer kanske det blir såhär:
Hon står på gatan i öster och ropar över staketet. Jag blir förvånad att hon kommer och ropar över staketet eftersom:
1) vi inte setts på jättelänge
2) hon aldrig stått och ropat här förut
3) hon har aldrig varit hemma hos mig, jag tror inte hon vet var jag bor
Jag går fram. Vi står och hälsar ett tag på varsin sida staketet. Hon ser inte exakt ut som förut men jag känner ändå igen henne, kläderna är i lik stil med blåa handskar. Jag öppnar grinden och bjuder in henne. Vi går ner till sydvästra hörnet där vi samtalar. Exempel på eventuellt samtal:
Jag: Du kanske vill se det här?
H: Vad är det?
Jag: Ett trädgårdsland.
H: Hur har du anlagt det?
Jag: Först gjorde jag en utredning avseende placering. Jag utgick från sol och skugga, förhållandet till huset, vägen, till övrig tomt, övriga tomter. Styrande var:
* var det skulle växa bäst (jord, vatten, ljus)
* vad som skulle vara mest praktiskt med tanke på till exempel avstånd (släpa till, hämta från) och lukt (kompost)
* hur jag ville gå till samt befinna mig i och vid landet (att det skulle vara trevligt)
* konsekvenser för skapande av uterum
När jag gjort en lägesbestämning (den här platsen) grävde jag landet med en spade.
H: Hur har du ordnat det?
Jag: Jag har ordnat det enligt priciperna:
* vilja (vad jag vill äta, vad jag vill titta på) och
* möjligheter (vad som kan växa, vad jag förmår sköta).
Dessa principer står för en yttre struktur.
Den inre strukturen, hur förekommande växter står mot varandra, deras inbördes arrangemang, bestäms av:
* rekommendationer och erfarenhet (vilka växter som fungerar bra tillsammans, hur tätt de kan stå med mera)
* estetik (vad jag “tycker” är “fint”)
Tid har också betydelse för landet. Ovanstående punkter/parametrar kan ju förändras. Då omformas landets yttre såväl som inre struktur.
H: Vad det innehåller och hur innehållet är ordnat.
Jag: Ja.
H: Vad landet är (Ett Land), är en konstant. Hur det är, en variabel.
Jag: Ja, så är det. Vinbärsbuskar har nästan alltid funnits i en rad mot väster. När jag passade de små barnen Sv och Sd hade jag utöver dessa bara ringblommor. Det intresserade barnen att så ringblommor och se dom komma upp. När vinbären mognat satt vi i solstolar och tittade på blommorna och åt bär. Grannen och hennes tax kom ibland och var med. Taxen tuggade på blommorna och värmde pälsen solen.
(Vi går runt lite och tittar.)
H: Landet ser ut som en mörk tjock blöt skiva som vilar på marken, med vinbärsbuskarna som en förstärkning i kanten där nere.
Jag: Det har du rätt i. På tiden med ringblommorna hade vi låga brädkanter kring landet.
H: Vad är det för ställning som står i jorden mot västra kortsidan?
Jag: Ställningen är till för att ge hallonbuskarna stadga. Hallonen är de spröt som sticker upp, mitt i ställningen. Dom kan bli yviga när dom växer, då behöver dom ställning för att hålla ihop.
H: Är det små vallar där i jorden?
Jag: Jag har grävt fåror för att plantera i. Fårorna bildar vallar.
H: Vad är det för hög mot muren till vänster?
Jag: Den där stora högen, det är komposten. Där komposteras ogräs som jag rensat och gammalt gräs som jag klippt.
Teckning från 1987, på baksidan: Konstruktion med profil: platta och streck. Av SD cirka 13 år, på uppdrag av mig/MM.