Byggnaden Som Skum. Epilog II.

Y: Vi förstod inte vad vi menat
M: eller vad vi hade letat efter.
Y: Det märkte vi när huset väl stod där:
M: (och såg ut som ett stort skumbad)
Y: att vi inte hittat nåt,
M: att ett hus som ser som ett skumbad inte var av intresse.
Y: Inte för oss.
M: Inte ens om det bara sett ut som skum hade det intresserat oss.
Y: Det var inte vad vi letat efter.

Y: Vi insåg det inte då.
M: Vi trodde vi gjort precis som vi ville
Y: (vilket var en byggnad som är som skum)
M: (ja, som skum är)
Y: men faktum var att vi misslyckats att göra Byggnaden Som Skum.
M: Det var därför vi var besvikna.
Y: Men då visste vi inte ens det - att vi var besvikna,
M: eller att vi misslyckats.
Y: Vi visste bara att vi inte var glada,
M: fast vi väl borde vara det.
Y: Eftersom byggnaden som skum var en succé.
M: Ja, en exempellös succé.
Y: Förutom för oss då.
M: För oss som misslyckats.

Y: Det ser ut som ett stort skumbad, sa vi när vi stod där ensamma och tittade och ingen annan kunde höra.
M: Sen var det liksom inget mer.
Y: Nej, på nåt sätt tog det slut sen.
M: Hur var det vi tänkte? frågade vi oss då.
Y: Minns DU varför vi gjorde så det ser ut som skum? undrade vi.
M: Varför var nu DET så viktigt?
Y: Varför skulle byggnaden se ut som SKUM?
M: Ja varför skum just?
Y: Varför inget annat?
M: Vad som helst lika gärna?

Byggnaden Som Skum. Epilog I.

M: Vad kan vi säga om Byggnaden Som Skum?
Y: Av marmor urformade vi bottenplatta, vertikal kärna, våningsplan.
M: På marmorn hängde vi glasbubblor som utgjorde rumsbildande väggar.
Y: Egentligen fasaden - vi ritade inte några innerväggar.
M: Just det, bubblorna var koncentrerade till fasaden.
Y: Gulrosa marmor och en skummande glaskropp.
M: Inomhus var allting Ett.
Y: Eller Två, marmorremsan delade varje våningsplan.
M: Våningarna var också skilda från varandra ja.
Y: Inomhus var allting Sexton.
M: 2 delar gånger 8 våningar.
Y: Utifrån tänkte man inte på det.
M: Nej, utifrån såg vårt höghus ut som ett stort skumbad.
Y: Ja. Vitt fluff och så marmorn - hudfärgens motsvarighet till tigerkaka.
M: Haha-ha.
Y: Ha-ha.

M: Vi trodde aldrig det skulle gå!
Y: Att vi skulle få igenom det - nej aldrig!
M: Vi trodde dom skulle skratta åt oss!
Y: Och vara lite arga kanske, eftersom vi gått loss sådär med både marmor och glasskum.
M: Men dom älskade det!
Y: Ja, och byggde det!
M: Dom gjorde precis som vi sa!
Y: Ja, det gjorde dom verkligen. Precis.
M: SÃ¥ lyckat det blev.
Y: Och hyllat.
M: Det kom fotografer.
Y: Vi blev intervjuade.
M: Alla intresserade sig för oss och för huset.
Y: Hur vi hade tänkt.
M: Hur huset var löst.
Y: Huset passade bra till kläder.
M: Och apparater.
Y: Och människor också.
M: Det hela var mycket lyckat.
Y: Det var en succé.

Y: Men för oss var det mer..
M: komplicerat,
Y: inte så enkelt:
M: vi var glada att människor uppskattade byggnaden
Y: att den bidrog positivt till gatubilden,
M: men samtidigt
Y: ja samtidigt - vi var inte glada
M: nej det var vi inte.
Y: Vi var besvikna på något vis.
M: Precis. Besvikna på något vis.

“Skärmar mot bricka”, teckning med regler frÃ¥n 1985. Reglerna var att:
* brickan skulle följa kanterna på skärmarna där den tog slut,
* skärmarna inte fick vikas så de dolde någon del av sig själv,
* skärmarna inte fick överlappa.

Återtåg II, söndag 7 november 1971. Husresumé:

Huset som jag ritat ser ut att heta BAM-BAM-BAM eller BRAK.
Det är fyra våningar högt och ligger tvärs över tomten på krönet av backen ner till gatan i norr. Huset tornar upp sig som en institution och/eller något som skräms. Tjocka murar och hundratals kvadratmeter, kråkvind och råttkällare, knäpp och knak.

Med långsidorna mot norr och söder kastar huset en förfärlig skugga över vägen och kvarteret i norr (jag har gjort solstudier). Inget kan växa där mer. Träd, människor, djur med mera deprimeras, tillbakabildas eller dör.

I söder är tomten ett stumt torg blott. Ingenstans finns ett litet chambre separé till kutter och annat trevligt. Hämmat och hunsat kurar torget under husets rysliga blick. Ständigt är man iakttagen där, bevakad och utsatt.

Men stackars huset vill inte vara en tyrannjätte
* som sprider förintelse i norr,
* vars trädgård ersatts av ett torg likt en platt slav som ligger olycklig och trycker,
* som måste se allt eftersom det är så högt och väldigt,
* som alla vill gömma sig för,
* som aldrig får besök eftersom det är en ful äcklig tyrann som ingen tycker om och eftersom trappan är hög och läskig,
* som syns överalltifrån så alla kommer ihåg att tycka illa om det,
* som inte får vara osynligt så alla glömmer att tycka illa om det.
* Som aldrig får vara privat. Om det huset skulle bli förtjust i en dam till exempel och bjuda hem henne på supé eller dylikt, om damen skulle tacka ja och komma dit - då skulle ALLA veta ALLT.

Skäggarn, blyertsteckning från 1984, ritad av SD 10 år. Ur diversemapp i arkivet.
MM: Skäggarn var en figur som SD, SV och jag brukade fantisera om när jag passade dom. Skäggarn råkade jämt ut för en massa och liknade en huva.
Vi konstruerade ett Skäggarnspel som gick ut på att bli den störste Skäggarn genom att undvika faror, ta det lugnt i trädgården och äta bär.
Vi gjorde även flera (rikt illustrerade) Skäggarnböcker. Dom hade titlar som Skäggarn går igen och Skäggarn och mysteriet med Fnasen.
En av böckerna hette Skäggarn Peggarn. Den handlade om boven Peggarn som stal alla smycken, leksaker och kastruller i staden så ingen kunde göra sig fin, leka eller laga mat där. Peggarn visade sig vara Skäggarn. (Arkivinventeringen november 2007.)

Kris, 22 oktober 1971.

Rita färdigt huset:
De senaste veckornas intensifierade arbete, lett av parametrar baserade på rationella beslut samt ett noggrant och i enlighet med alla mina önskningar utformat program, har fört mig till ett stadium av utmattning, konfusion och ett hus som principiellt sett uppfyller samtliga önskemål, men i sak representerar dessa önskemåls själva motsats = huset är inte det minsta trevligt.

Arbetet:
Jag har skruvat mig ner i ett mörker.

Huset:
Jag tror varken jag skulle kunna sova, äta eller arbeta i det där huset.

Jag (konfusion):
Har svårt att orientera mig i tid och rum, mitt minne är dåligt, jag är irritabel, min handstil svårtolkad och när jag skulle läsa tidningen orkade eller kunde jag inte koppla ord till ord.

Slår till reträtt nu för att återhämta mig och vinna tid, se över styrkorna, resurserna, organisationen, skaffa mig ett bättre utgångsläge, en ny plan.

Återtåg I, 1971.

23-24 oktober.
Sov hela helgen. Svarade inte när det ringde men åt ordentligt. Tänkte på så lite som möjligt.

*

25-29 oktober.
På dagarna har jag varit på kontoret som vanligt. På kvällarna har jag tittat på mustiga färgplanscher i en bok om australiensiskt djurliv, gått och lagt mig tidigt.
Jag har inte gjort nya skisser, besökt tomten, sett över ritningarna eller försökt förstå vad som gått snett.

*
30-31 oktober.
Gick på middag igår lördag men i övrigt har jag inte gjort nånting den här helgen. Legat i sängen bara, bläddrat lite i en fågelbok, sovit.