Lördag, 12 oktober 1972
Efter  lunchen gick jag pÄ museum för att se Àldre mÄleri och fernissa, snidade ramar med skavt bladguld pÄ rött underlag. Motiv med himlar och dis, Äskmoln vid horisont, figurer pÄ fÀlt eller i andra landskap, portrÀtt mot interiör, klÀder med damm, mÄltider i mörka rum. MÄnga mÄlningar var mycket detaljerade och mÄste tagit lÄng tid att mÄla.
NĂ€r jag reflekterade över det dĂ€r med tiden kom jag att tĂ€nka pĂ„ att dĂ€r jag stod framför mĂ„lningarna (just dĂ„ en mĂ„lning frĂ„n 1800-talets första hĂ€lft, “Tjurarnas avrĂ€ttning” som förestĂ€llde boskap pĂ„ vĂ€g till slakt) , stod Ă€ven mĂ„larna för hundra eller flera hundra Ă„r sedan (och mĂ„lade)!!! Inte i samma rum förstĂ„s, men framför mĂ„lningarna. Om tiden inte fanns (= all tid var samtidigt) skulle jag alltsĂ„ stĂ„ i en mĂ„lare, medan denne jobbade med att mana fram till exempel kopĂ€ls. Detta fick mig att rysa.
DÀrefter betraktade jag sjÀlva museibyggnaden vilket jag inte brukar göra, jag har besökt den sÄ mÄnga gÄnger att jag tar den för givet. Det kanske var tankarna pÄ 1. att stÄ i en mÄlare eller 2. dödsdömda tjurar som gjorde mig extra observant för nu noterade jag följande:
En blandning av kolonner av olika kolonnordning Ă€r jĂ€mt fördelade i samtliga salar. De utgör grunden i vad som verkar vara ett helt vanligt system av bĂ€rande och vilande element - men de ĂR inte det! I den byggnaden Ă€r det VĂGGAR som bĂ€r, INTE kolonner!

Orubricerad teckning ur Arkivet, mappen för diverse 1970. PĂ„ baksidan: “Handgjord, hörnförstĂ€rkt kvadrat, MM”.


