I juni 1986,
TC ringde igår. Han arbetar överraskande med parkeringshus nu liksom jag! och har nyligen tillämpat en ramp som heter ”superimposed spiral ramp”, en dubbeldäckarramp inläst i en cylinder. Dubbelriktad, yteffektiv, säker. TC sa: ”När jag minns arbetet med rampen minns jag den som en riktig uppenbarelse, det händer så sällan ju. Men den dagen var fin på jobbet”. Vi rös tillsammans.
Sen fortsatte vi prata om cirkeln och om mitt runda köksbord, att dagstidningen alltid ramlar av för bordet är litet, fast man kan ändå sitta minst åtta personer runt det. Jag har svårt att greppa det sambandet. TC blev otålig. Jag vill i alla fall ha ett rektangulärt bord. Minst 120 X 120 cm så jag kan breda ut mig.
TC berättade om några lådor han byggt i industrilokalen där fläckarkivet finns. Han har tydligen själv flyttat in och sover i en. Dom är exakt uträknade enligt en mängd parametrar: luftflöde, axelbredd, rörelse i sömnen, att man vill ta ett par steg och sitta när man vaknat, för att klä på sig, ta ett kliv upp undan golvdraget. Lokalen är i fyra våningar, 200 kvadratmeter och fyra meter i tak på varje. Mitt arkiv upptar 60 kvadrat på bottenvåningen i byggnadens östra del.
Vi la på. Det hade blivit mörkt medan vi pratat i telefon, inga lampor var tända. Jag satt kvar i soffan i vardagsrummet i mörkret på nedervåningen och föreställde mig lagerlokalen: TCs lådor i den - en på varje våning och en på nocken - mitt arkiv med hyllorna i nord-sydlig riktning med lådor och mappar. Hela systemet och TC i det.
Påminde mig om när H och jag tog in i ett litet litet hotellrum på atlantkusten en helg i början av juni ett år. Rummet vara bara 250 X 160 cm med ett fönster mot havet på en kortsida. Tapeten där hade ett mönster av en axonometri som representerade hotellrummet självt med vita linjer mot mörkblått. Sängen var 90 cm bred och jag minns att H hade tagit med sin gråa långa sidenklänning med axelband av diamanter, eller om det var glas som liknade diamanter, för vi skulle äta finmiddag på resturang en kväll.
Klänningen låg på sängen om dagarna för det fanns inget att hänga den på. När jag låg bredvid för att vila och tittade in mot väggen utgjorde sidentyget i klänningen en förgrund till hotellrummet i tapeten - blänkande åsar som blöta sälar och det lät som sand och strandgräs om man höll huvet intill tyget och rörde sig lite. Hotellrummen reste sig bakom sidenet som en stad utan slut. Klänningen luktade läder från skorna i garderoben hemma. Ute lät blåsten och havet som en motorväg och kanske att riktiga sälar vältrade sig och skällde också.
Jag måste göra en rekonstruktion av den där tapeten, och en bild av TCs system.
Ur arkivet daterad 25 juni 1986. På baksidan antecknat: tapetmönster till hotellkorridor / MM