Fläckslut, 25 augusti 1984.
Arkivet skall flyttas, det har blivit stort och får inte plats i källaren längre. Det skall inhysas hos TC nu, i den del av hans industrilokal som står tom efter branden, efter renoveringen. Vi har införskaffat lagerhyllor, mappar och kartonger i brun papp med tre ränder tryckta i tunn svart att ange innehållet på.
I källaren har jag börjat rangera för att få ut allt vilket är krävande. Det är inte bara fullt därnere utan också dammigt, mörkt och rått. Mest ansträngande är dock att gå igenom gammalt material! Fy! Till exempel fann jag den fläck som jag förr tyckte var den bästa och vackraste jag sett - försök nr. 1021 - en fläck jag själv producerat. Den var inte lik någonting, fullständigt abstrakt med sjok på sjok av transparenta blåsvarta fält som tonar in och ut ur varandra. Det som omfattar allt kan inte likna något enskilt osv: Sanningen om Allt uppenbarade sig. Jag trodde jag kommit till Fläckslutet, den punkt när man nåt ända fram.
Nu när jag ser den fattar jag INTE vad jag såg då. Fläcken är överarbetad, okänsligt utformad och inte alls abstrakt = den är skarp och liknar en hare i motljus! Utöver detta hade jag i ”fläckens” nederkant lagt till en darrig linje som tvärsar sidan horisontalt, vilket gör att det ser ut som om haren sitter ensam på stäppen alternativt – om man vänder bilden 180 grader - hänger på tork. Eventuellt hade jag dålig eller ingen uppfattning om harar på stäpp eller på tork då.