Hej Manfred.

Har länge velat bidra till ditt arkiv med något. Först visste jag inte vad, under flera månader kom ingenting för mig trots att jag funderade mycket på det. Till slut låtsades jag att jag var du och att jag kunde tänka som du. Inte för att jag vet hur det är att vara du, eller exakt hur du tänker. Men jag låtsades som sagt och då tänkte jag att jag skulle upprätta en arkivalie som i mening, innehåll och form är ett snitt av alla arkivalier i ditt arkiv - en snittarkivalie. När jag tänkt detta gjorde jag en teckning som föreställer en fläckig obelisk. Har gjort flera versioner sedan dess, skickar med den senaste här för arkivets räkning.

Hälsningar,
A

Donation till arkivet i januari 2012.

Tänk om taxen kunde tala.
Då kunde jag fråga honom vad han tycker,
ibland ser det ut som om han tyckte något.
När han tittar på mig under ögonbryn med nosen riktad i golvet.
Vad tycker du om det här tax? Vad tycker du om blommorna? Hundmaten, vädret, kopplet, fläckarna, mitt resonemang,
det här diagrammet, våra promenader, vad tycker du om mig?

Jag undrar vad han skulle säga om han kunde tala.
Han kanske skulle berätta vad han tänker på.
Det ser ofta ut som om han tänkte på något,
när han betraktar det hela dan.
Vad tänker du på tax? kunde jag fråga.
Jag tänker på svalorna, kunde han svara.
Svalorna som flyger i trädgården.
Insekterna dom fångar. Steklarna.

Nu går han borta vid soffan.
Ignorerar hundbollen.
Ruskar, sliter hundfilten med tänderna.
Låter nere i sin taxstrupe.
Varför gör han det? Menar han något?
Bollen är tråkig och ojämn.
Filten ska uppfostras, bändas, placeras.
Jag kan hota och skrämma.
Jag är en tax.
Han kunde förklara om han kunde prata.

Vi kunde samtala om våra liv då, om hur vi lever och hur det är att vara vi. Hur det varit förut och från början. Om vad vi har, vad vi önskar oss, vad vi saknar. Vad vi gjort hittills och vad vi tror vi kommer göra, sen.

12 oktober 1985

Arbete i arkivet hela dagen med gallring, sortering, katalogisering, numrering och uppmärkning av materialet från senaste fläckprojektet kallat Potentiellt: en Fläck eller Det Fläckades Perspektiv ¹. Projektet (drivet av mig för arkivets räkning) syftar till att genom spekulation, fiktiva scenarier och experiment skapa inlevelse i och förståelse för Fläckvärden² som subjekt. Till exempel dryftas:
* hur det ser ut för subjektet när fläck kommer uppstå
* hur det “känns” att bli/få en fläck
* hur identiteten förändras som konsekvens av fläck
* olika värdar —> olika processer, en genomgång
* med mera

I egenskap av sin rikedom, mångfald och dynamiska sammansättning redovisas projektet i samtliga arkivkataloger och flera underkataloger. Däremot är det inte insorterat där, utan samlat i bara EN mapp - en egen märkt “Potentiellt: en Fläck eller Det Fläckades Perspektiv”! Som en bok nästan! Samma arkiv, samma katalogisering - nytt system, ny form! Denna nya hantering av arkivet kräver extensiva, väl elaborerade hänvisningar 1) i berörda kataloger och underkataloger och 2) bifogade samtliga bilder, texter, tabeller, diagram, experiment och övrigt med mera som ingår i projektmappen. Ett prövande, tidskrävande, komplicerat arbete som fordrar noggrannhet, tålamod, uthållighet, flexibilitet, innovationskraft, klarsyn, ödmjukhet och intellekt.

________________________________________________________________

¹ Obs: ej att förväxla med undersökningen Fläcken som Potential, huvudfokus förra hösten. Handlade om de oväntade och positiva synergieffekter fläckar kunde vara upphov till i olika sammanhang.

² Fläcken är som bekant en enhet hopkommen av två delar:
1) Fläckvärden = det fläckade = det som härbärgerar/ockuperas av det fläckande.
2) Fläckgästen = det fläckande = det som bor hos/ockuperar Fläckvärden.
Exempel: Syltfläck på duk definieras generellt: duk = fläckvärd, sylt = fläckgäst. Visserligen åker duken in i sylten lika mycket som sylten åker in i duken, i alla fall just där fläcken är. Men eftersom a) duken (oftast) är större än sylten så är duken värd - dess förhållande till sylten motsvarar i princip byggnadens förhållande till människan; b) när duken flyttas, flyttas även sylten = fläcken består. Om sylten flyttas men inte duken betyder det att fläcken har försvunnit.

Den här bilden föreställer vad Fläckvärden ser när den kommer i kontakt med sjögräs. Själva fläcken, resultatet av mötet, kan vi inte ta del av eftersom det inte fanns någon verklig Fläckvärd i det här fallet - bara en fotokopiator som verkade som värdsimulator och inte kunde bli fläckig.

Bygge

Y: vi har frågat oss
M: ställt oss frågor
Y: vid tillfällen då något ska göras
M: när det är nåt som ska bli
Y: särskilt när det varit vi som ska göra så det blir
M: hur det är vad som är?
Y: vad som skulle kunna finnas hur?
M: hur vad som redan funnits?
Y: apropå det som inte finns
M: som ska göras
Y: och som ska finnas

Y: ofta har vi struntat i allt det där
M: låtit det vara, men med
Y: som stickor och spån
M: i periferin
Y: som ett tryck eller något
M: som sfumato
Y: som fras

Y: ibland har vi kopplat frågor
M: till andra frågor
Y: eller till resonemang
M: till flera resonemang
Y: inbördes motstridiga
M: men samtidiga
Y: motstridiga och samtidiga, ja! vi har byggt av det
M: byggt ställningar skulle man kunna säga?
Y: ja grovt uttryckt: ställningar av det, byggen:
M: av frågor, av resonemang!
Y: av samtidigheter!
M: motstridigheter!
Y: strunt!
M: kombinerat satt ihop och hållit på
Y: byggt och byggt
M: byggt ihop och byggt ihop
Y: plockat runt konstruerat
M: byggt byggt byggt byggt
Y: byggt byggt byggt, byggt byggen av byggen

(Transkriberat: samtal mellan Manfred och Yvonne, november 2007)

Teckning ur mapp i arkivet märkt Konstruktion/Geometri/Monument

Södra rummet och I södra rummet

Södra rummet ligger i söder och avslutar huset söderut. Det är rummet närmast grinden mot gatan i sydöst och trädgårdslandet i sydväst. Det ligger närmast rosorna, längst bort från arkivet och är som paus eller som semester.

I södra rummet har jag bokhylla på norra väggen och utgångar till trädgården i söder och väster. Jag har en låg fåtölj att sitta i och att sitta och läsa i, lampor finns att tända om det blir mörkt.

Här i södra rummet lägger jag saker på tork, om något skall torkas. Det kan vara frökapslar och blad, döda fjärilar som är fina. Jag lägger dom där det är tomt i bokhyllan, bredvid böckerna eller bredvid andra saker som jag har samlade, ansamlade, förvarade eller redan torkade där: alla mina stenar från stränder och främmande platser, pinnar och grenar jag är fästad vid eller som jag tycker ser ut som något till exempel en rymdraket eller en arm, snören och tunna linor, skal av sniglar snäckor musslor, andra skal, ett mörkt klot av tunt glas cirka 30 centimeter i diameter, en stor stelnad sjöstjärna och några mindre, korallfragment och korkflöten, barkbitar täljda och otäljda, ett gammalt grönt skrin med matchande sidenfoder, en stor spetsig tand cirka 22 centimeter lång och lätt böjd, exotiska artefakter till exempel en flätad amulett eller vad det kan vara jag brukar använda den som glasunderlägg, skålar med diverse, en torkad blåsfisk som en boll med piggar, en gammal målarlåda av smårutig svartvit papp med nitade plåtklädda hörn, en död genomskinlig bålgeting, ett helt men platt huggormsskinn även huvudet är med, en linjal av blek jade, en guldmålad jättekotte jag fick i present av barnen en gång när dom var små, ett antal fotografier bland annat ett på den ståtliga men till undergång dömda oceanångaren M/S Palenque som förliste och sjönk i Atlanten 1916 med passagerare, personal och allt, den ligger på havets botten nu.

Påminner om/får mig att tänka på fläckar:
* sånt som börjar se ut som nåt annat än det är fast det fortfarande är vad det är
* sånt som slutar vara sig själv fast det fortfarande ser ut som sig själv
* sånt som liknar eller härmar sig själv men kanske inte är sig själv
* sånt som har ett “öde” i sig

Odaterat ur arkivet: nr X377-204

Arkivinventeringen, november 2007. Manfred Mendosa och redaktionen.

Den där lådan? Vad det är i den?
Jag ska titta, där på sidan står det skrivet i versaler på svarta förtryckta linjer.
Ja det är den lådan. Med restexemplar av Fläckmannens Funderingar, pamfletten jag författade och gav ut på 70-talet.

Ja, visst kan vi öppna den om du vill se.
Låt oss hjälpas åt att lyfta ner den ur hyllan.
Ja lådan är tung, det har du rätt i.
Hur öppnar vi nu då? Jo där, locket är förslutet med pakettejp, ser du? Om vi drar bort den från varsin sida mot mitten…
Vad den smular tejpen! Den har torkat och blivit spröd.
Ja det är en bra idé, damma av lådan lite innan vi öppnar.
Usch usch usch, dammigt dammigt dammigt!

Nu öppnar vi. Kan du vika upp locket där från din sida?
Så. Nu ska vi se.
Här är det ordentligt inslaget med silkespapper överst.
Som inför den sista vilan, haha.

Ja vi plockar upp en.
Väldigt vad tätt packade dom är, exemplaren. Jag får inte ens in naglarna.
Kan du försöka? Går det inte? Det var värst.
Kanske får vi vända lådan upp och ner?
Eller här, en papperskniv att bända med.
Så nu, nu går det. Om jag bänder upp här och du tar emot. Bra. Nu.

Porträtt av fläck, gjord av lilla Sd när hon var åtta eller nio år, 1985 eller 1986. Ur arkivet.

Om H kommer

Om H kommer kanske hon ringer eller knackar på här hos mig.

Om hon kommer öppnar jag dörren. Där är hon. Där är hon utanför min dörr. Hon står på trappan utanför min dörr.
Jag bjuder in henne. Hon kommer in. Där står hon. H står där! Hon kommer in och står i min hall! Jag står också där. H kommer in till mig och vi står tillsammans i hallen. Vi står samtidigt och tillsammans! i hallen vid kapphängaren mellan dörren och byrån.

Om H kommer tror jag inte att det är sant.

Jag tar hennes ytterplagg. Det kan vara en kappa i beige poplin som är sval och luktar frisk luft, regn och parfym. Jag hänger den på en galge där i hallen.

När H kommer om hon kommer var det länge sen vi sågs. Jag känner delvis igen henne, delvis inte. Håret är kanske nytt med en annan färg och en annan längd. Eller så är håret som förut men något annat skiljer sig - huden, ögonen eller rösten.

Om H kommer skall jag bjuda på té.

Tänk om hon inte tycker om té längre.
Tänk om hon tycker om nånting som jag inte har.

Jag hoppas jag har fina kläder på mig om hon kommer.
Jag hoppas jag har något att bjuda henne på som hon vill ha.
Att hon vill sitta i vardagsrummet med mig och stanna ett tag.
Jag hoppas det är fint hemma och att mina finaste saker ligger framme synliga så hon får se dom. Att det är fint väder och inte för kallt, att buskarna blommar och doftar, att jag kammat mig ordentligt den dagen.

Söndag, april 1985

Idag har barnen varit här. Vi organiserade kottar som dom plockat på en utflykt. Sen skrev vi lite om Skäggarn tillsammans, hur vi tycker han är. Stycket heter Du Skäggarn. Såhär skrev vi:

.

Oo Skäggarn. Där är du med din päls.

Du bor i en koja och är som en koja.

Din koja är grenar och blad på buskar längst ner i trädgården eller i skogen eller vid en å. Den är skjul, källare och gamla bilar.

Du som en koja är mjuk och stor mörk.
Man försvinner in lite om man kramar dig och det kliar.
Är din päls dammig? Ja kanske.

Du gräver gropar och gångar i gräsmattan och smälter in där!
Du kommer och överraskar: “helt plötsligt stod Skäggarn i rummet”. Då tittar vi alla på dig.

Du tycker om vår mat. Du tar och äter den bakom huset.
Du kan bygga saker av plankor, spik och spännremmar.
Du kan ligga still så du ser ut som ingenting, som skuggor
eller som en puff.

.

.

Varannan Skäggarn. Ur anteckningsbok från 1984.

Idag, 8 april 1976

Jag är på kontoret, klockan är halv fyra på eftermiddagen. Solen skiner, det är vår. Jag skriver listor, kalkylerar och svarar när någon ringer eller kommer och frågar.

Om ett par timmar skall jag gå härifrån. Promenera omkring på stan. Kanske titta på eller se nåt. Sedan gå över spåren hem för att laga mat. Troligtvis kommer jag äta middag i trädgården om det inte är för kallt eller för fuktigt. Utemöblerna har jag tagit fram att sitta på/äta vid. Dom står utanför vardagsrummet precis, nära köket. Mygg finns det inga som irriterar. Dom kommer/visar sig/börjar bitas först om några veckor.

Efter maten skall jag diska och gå igenom gamla foton. Sen skall jag stryka skjortor, inventera förråden, planera för imorgon, damma om det behövs, ringa nödvändiga telefonsamtal samt skumma gamla tidningar för att kontrollera att jag inte missat något viktigt innan dom kastas.

Sedan måste jag fortsätta med fläckarbetet. Det är lite rörigt nu, till exempel på grund av att jag i åtta år - en förhållandevis lång tid:
* arbetat flödigt utan syfte och metod, system eller ordning, frågeställningar och svar.
* har underlåtit att inta någon kritisk hållning mot det egna arbetet
* inte vet vad jag menar med en fläck

Övning från 1976, ur arkivet.

27 oktober 1985, anteckning

Arbetar bara med konstruktionen för tillfället, särskilt perforeringen av höljet där armarna ansluter till mekaniken och till elsystemet. Det får inte vara känsligt för stötar där. Optimalt är (tror jag efter ett antal tänkta simuleringar) om förstyvning åstadkoms medelst multipla bockningar vilka utgå radiellt från perforering, övre och nedre hörn.
Detta förfarande är mindre beprövat och mer komplicerad än klassisk förstyvning med vall alternativt dike kring kritisk punkt. Men vid klassisk modell kunde det i fall av extrema moment eventuellt inträffa att bockningen - liksom en våg - började “vandra iväg”, “flyta ut” och “plattas till” i förhållande till kritisk punkt.? Den förstyvande effekten som konsekvens decimeras och slutligen helt upphöra!? Ovan beskrivna fall är dock endast spekulation “på känn”, ingenting fastslaget. I vilket fall som helst kan inte radiella bockningar vandra iväg som vågor överhuvudtaget, de är ju ställda i vinkel.

Samordning och passning med maskin är inte tillfullo genomförda ännu, men det vore till fördel om bockning kan göras inåt i förhållande till höljets yta för minimal inskränkning av armarnas verkningsradier. Två riskfaktorer i detta scenario är 1) att fina partiklar lätt ansamlas i vecken (nedsänkta i förhållande till infästningen), på sikt gör sig väg in i maskineriet och verkar slitande där; 2) att vecken kommer i konflik med maskin inom ramen för höljet.

Hur det än är med den saken måste erforderlig packning tillse att inte armen kommer i kontakt med det förstyvade området kring perforeringen på ett sådant sätt att höljets skyddande yta rispas eller skrapas. Höljets materia får inte friläggas för luft. Det skulle leda till process/processer som oavkortat försvagar materialet just på det ställe där det tål försvagning allra minst.
Teckning ur arkivet, insorterad i mapp märkt: Okategoriserat, div, 1973 ff

Minns, september 2010

.

.

Bersån och sommaren. Jag och grannen.
Vi talar om värmen, om växterna och om barnen.

Vi talar om taxen.
Han är borta i skuggan under träden.
Han ligger ner där.
Myror kryper på marken runtom
och kring håren i hela hans päls.

.

.

(Jag vill inte ha en hund med vit len lockig päls, full av luft.
Jag vill inte ha en hund som skuttar och är lätt för den nästan inte har nån kropp mest hår.
Jag vill ha en hund med sträv päls tät så man knappt får in fingrarna, och får man det blir hunden arg och hugger
för håren är hårda, de bänder hundskinnet så det blir ömt)

Osignerad, odaterad teckning ur mapp för monument, arkivet.

Oktober 1998

Idag har jag gått runt i huset och lagt märke till saker som jag har samlade här. De är ganska många. De står arrangerade i bokhyllorna, på bord och andra möbler, i fönstren och så vidare.

På väggarna finns de också upphängda. Vykort med motiv jag finner intressanta har jag satt fast med häftstift ovanför telefonen. Idag noterade jag att dessa motiv blivit bleka nästan utplånade. En närmare granskning visade dessutom att vykortskartongen var skör liksom spröd och kanterna erroderade. Det måste vara ljuset utifrån som gjort det och/eller någon process i pappret. Och/eller någon annan, okänd faktor.

Hur som helst blev jag medveten om att vykorten är i upplösningstillstånd. Om detta faktum föreligger vykorten, föreligger det sannolikt flera av mina saker. Kanske de flesta, även om det inte syns på dom. Småstenarna jag plockat tror jag inte det är nån omedelbar fara med. Men den där armbandsklockan som jag aldrig drar upp eftersom jag inte använder den längre, vem vet vad som kan ha hänt inne i den.

.

Påminner om fläckar:
* tid
* errosion
* okända faktorer

.

“Cheopspyramiden som vikmodell”. Odaterad teckning ur arkivet, blyerts på silkespapper.
Manfred Mendosa, arkivinventeringen november 2007:
Pyramidsidorna har jag räknat ut genom att tillämpa Pythagoras sats på den kända pyramidhöjden + den kända pyramidbasen. Just den här vikmodellen är irrationell för här är sida tecknad mot bas i tre fall = tre av fyra fogflikar sitter mellan pyramidsidorna. Den mest rationella lösningen är ju att samtliga sidor är tecknade mot varandra = tre av fyra fogflikar sitter mellan sida och bas där de 1) syns minst, 2) bidrar till att ge basen tyngd och stadga. Men någon sådan variant har jag inte kvar längre. Jag eller andra har troligtvis vikt modeller av dom.

Drömmer, september 2010

.

Jag drömmer att jag går genom vardagsrummet ut i trädgården och
sätter mig i den randiga vilstolen.

.

Jag sitter i den randiga vilstolen.
Det är vår.
Det är tyst.
Inga bilar hörs från gatan i norr.
Inga gräsklippare hörs, eller grannar.
Ingen syns till, inget syns till.

.

Jag vilar i stolen.
Jag ser taxen komma nosande nerifrån landet i sydväst.
Han nosar sig fram genom gräset.
Han nosar sig fram över gräset.

.

Taxen vilar vid mina fötter.
Solen värmer mina smalben.
Solen värmer taxen.
Han somnar.
Jag ser hans öron. Dom rycker i sömnen.

.

Jag somnar och drömmer att jag sitter i vilstolen.
Taxen är inte där.
Jag spejar efter honom österut, söderut, västerut.
Han är inte där.
Jag tittar mot norr. Där är han.

Han kommer upp över backkrönet.
Han kommer i en kraftfull galopp. En långsam galopp.
Han stävar fram.
Blad och småblommor
svävar i luften
omkring.

Taxen ser på mig.
Jag ser på honom.
Hans bringa glänser i solen.
Han rör sig mot mig i triumf.

.

Jag vaknar ur drömmen.
Taxen går i trädgården.
Han tuggar på saker han hittar där.
Han tuggar på snigelskal, ben och torra pinnar.
Han tuggar på växtdelar, bollar och skor.
Han tuggar på det hårda
och på det mjuka

.

.

.

Alla Pennor. Oktober 1998

Idag har jag mints barnen genom att ta fram alla pennor de hade för att rita och skriva med när de var här hos mig. Tre lådor är det. Eller två egentligen: en låda med färgfiltpennor, olika slag och fabrikat; en låda med mina kasserade bläckpennor, kulspetspennor och blyertspennor. Den tredje lådan är min låda med pennor som är aktuella för mig. Den använde dom också.

Jag har nu gjort en teckning till barnens minne. Den heter Alla Pennor och är en randteckning gjord av alla deras pennor på millimeterpapper med en penna per rand och millimeter. Pennordning: 1) färgfiltpennorna, 2) de kasserade, 3) aktuella pennor ur min låda.
Pennorna plockade jag utan att titta. Detta för att de skulle komma i “naturlig” ordning, det vill säga den ordning barnen lämnade dom i sista gången de ritade/skrev här. Ett tillfälle jag inte minns, sannolikt på grund av att jag inte insåg att den gången var den sista, då när det hände.

Yrkeskostym, 14 oktober 1994

Jag drömmer om en yrkeskostym som inte är som en vanlig kostym som alla kan ha, utan som är anpassad bara efter mitt yrke och efter mig i egenskap av yrkesutövare.

Yrkeskostymen är delikat utformad och med precision bestyckad för fulländad funktionalitet. Programmet av fickor, hyskor, hällor, hölster och beslagningar effektiviserar, rationaliserar och frigör.

Yrkeskostymen är bara min. Ingen annan kan ta den på sig för då blir det fel.

När jag har yrkeskostymen koncentrerar jag mig så, att jag blir samma som yrkeskostymen och samma som yrket. De blir också samma som jag och allting är lätt: lätt att dimensionera, att utreda, att kombinera.
Mina händer är som robotar då - robotar som är som fjärilar eller andra lätta insekter/djur. Det är som autoskrift fast autoritning, autostruktur och autoordning - och det är jag som tänker och gör själv, ingen ande.

Jag jobbar hela nätterna med yrkeskostymen när alla andra gått hem. Då är det tänt bara över mitt bord, inte över hela kontoret som i vanliga fall. Jag står där i yrkeskostymen och ritar och vet precis vad jag gör. Jag provar mått i luften och syftar aldrig fel. Mitt omdöme är osvikligt, även när jag inte kan beskriva med ord. Jag blir inte trött och linjerna blir alltid rätt, systemen blir alltid rätt, konstruktionerna blir alltid rätt. Allting blir alltid rätt och allting som blir hänger alltid ihop.

18 maj 1988

Häromdagen blev jag engagerad. Det gällde en permutation av tre skilda och sinsemellan olika geometriska figurer ordnade medelst stapling i vertikalled. Jag fann det stimulerande att tre element staplas i endast sex varianter maximalt - inte i nio. Spontant är min övertygelse att tre saker kan arrangeras på upphöjt i tre sätt = nio.

Jag både förstår och inte förstår. Då jag inventerar elementen och möjligheterna blir jag varse att endast sex ordningar står till buds. Men jag är samtidigt viss om att tre stycken tre gånger blir nio. Vad är skillnaden mellan att organisera element och att multiplicera dom?

Varför är det svårt för mig att begripa detta? Ibland är det som om jag vore lite dum, på något sätt.

n-fakultet. Återskapad permutation, gjord av redaktionen enligt Manfred Mendosas anvisningar, augusti 2010.

Passa barn. Journalanteckning från 1981.

När jag passar de små barnen Sd och Sv är vi alltid hos mig. Detta beror på utomordentligt praktiska förhållanden i och kring mitt hem. Inga trappor finns att ramla i och taxen kan vi hämta i syfte att 1) klappa, 2) kasta saker till. Min trädgård erbjuder utmärkta möjligheter till skoj för små barn eller barn. Särskilt bra är lianen i ett av trädet vid västra tomtgränsen nära landet, buskarna med bären samt sluttningen mot norr som man kan rulla nerför så man blir gräsig och yr.

Någon enstaka gång har jag gått och hämtat barnen för passning men oftast blir dom lämnade här av sina föräldrar, det vill säga C och L. Barnen har små gummistövlar och heltäckande ytterkläder av plastbelagd textilväv. Det blir ganska trångt i hallen precis när de kommer. Då skall stövlar och ytterkläder av och alla vuxna böjer sig ner för att hjälpa - det låter, skrapar och är skrymmande. Det är även mycket färg och rörelse med alla kläder och folk.

När barnen är här är vi alltid aktiva. Det vi brukar göra är:

* Pannkakor. Barnen rör smet med hjälp av mig. Sen sitter de vi köksbordet och äter, jag står vid spisen och steker.

* Gå igenom modellsamlingen Världskända Höga Byggnader.

* Bygga stad med modellerna på vardagsrumsgolvet samt tillverka kompletterande bebyggelse och infrastruktur av äggkartong, annan kartong, annat lämpligt material, tejp, snöre, färg med mera.

* Vila i soffan. Detta gör vi när alla är trötta. Barnen sitter bredvid varandra eller på varsin sida om mig. Vi pekar och läser i böcker eller är tysta. Taxen vilar med huvet på tassarna och andas så kroppen häver sig som en liten ocean. Ligger han bredvid i soffan utmed ens ben kan man ha honom som armstöd. Då följer armen med i andningen.

* Ha Fläckstund, det vill säga barnen bistår mig i att tillverka fläckar. Detta kan gå till på olika sätt. Antingen tillverkas fläckarna enligt mina anvisningar, till exempel: ta upp dessa i tjära indränkta äpplen och kasta dem mot lakanet uppspänt mellan de bägge träden där. Ni får kasta som ni vill. Eller så får de göra som de vill helt och hållet, bara det blir fläckar. Det gör dom ganska bra, fast fort. Jag tror kanske inte dom tycker det är så roligt.

* Vara ute i trädgården.

Det som är speciellt med barnen är att de inte når ner till golvet när de sitter på stolar eller i soffan. Då pendlar de alltid med benen. De sitter och pendlar med benen, har små randiga strumpor, reagerar plötsligt och oväntat samt för ologiska resonemang som ofta leder till rimliga slutsatser.

Arkivinventeringen i november 2007.
MM: Den här fläcken gjorde Sd 1984 när hon var nio, eller skulle fylla nio. En gång sa Sd “När man gör en fläck ska man inte tänka på nånting, så att det inte blir som nånting.” Har jag berättat det redan? Det har jag kanske.

26 augusti 1984, anteckning från arkivflytten

Fortsätter rensa och sortera i Fläckarkivet. Idag har jag burit in det mesta i vardagsrummet för inventering och packning.

Arkivet syns mig högst bristfälligt nu när jag står här med allt. Kan ej urskilja eller ens ana något Fläckslut, varken i enskilda fläckar eller i samlingen som helhet. Inget särskilt uppenbarar sig. Ingen sanning och inget annat heller.

Funderar: om avsikten med ett arkiv är att ge en heltäckande och för vetenskaperna adekvat bild av den företeelse som arkivförs:

* då kan väl inte arkivet bestå av delar som arkivarien kommit över av slump eller som det råkat falla sig? Visserligen är stora delar av Fläckarkivet resultat av experiment, men experimenten har jag ju bara “hittat på” för att jag tyckte det var “spännande” eller “kul” eller för att jag ville se hur det kunde bli. Och då har jag väl mest arkiverat mig själv egentligen?

* då måste väl allt som företeelsen ÄR representeras inom ramen för arkivet? Och i så fall måste väl ALLT in i arkivet = varenda fläck i hela världen. Och då kan man ju lika gärna vända arkivet UT-OCH-IN, så världen är arkivet, och allt som INTE är arkivet ligger i en låda, undanstoppat nånstans.

“Hela sidan”. Teckning i anteckningsbok från 1984, ur arkiven.

September 1979

Idag är det söndag och jag har jag varit ledig utan viktiga saker som måste göras. Igår städade jag, så det var klart. Även tvätt och telefonsamtal till L och C samt strykning av skjortor. Jag strök och tittade ut över trädgården som är grön men börjar kännas “gammal” och “mörk”.
(”Gammal” eftersom mycket som växer är tungt och grovt nu i motsats till sprött och spänstigt som i början av sommaren. “Mörk” eftersom klara färger (gult) övergått i mer släckta toner (gulbrunt).)
Efter strykningen krattade jag gräsmattan, det hade redan kommit döda löv där. Sen var allt gjort som skulle göras.

I förmiddags gick jag först över till grannen och lånade taxen lite. Vi umgicks i solen i trädgården. Jag läste tidningen i randiga solstolen med armstöd. Taxen rörde sig fritt på tomten och intresserade sig för rabatterna, eller för saker som låg, rörde sig eller hade rört sig i rabatterna.
Sen efter lunchen lämnade jag tillbaka taxen och gick på bio för att se en dramatiserad dokumentär om olika stensorter och deras ursprung ur ett geohistoriskt perspektiv. På filmaffischen var det närbilder på sten. Närbilderna påminde om fläckar: uppbrutna flammiga strukturer med en logik som inte syns men som man vet finns. Med andra ord: man både förstår och inte förstår.
Filmen växlade medelst medryckande övertoningar mellan stillbilder av stenar som “gled” över filmduken och redogörelser i diagram eller animation för faktorer som haft betydelse för uppkomsten av sten: tryck och kollisioner i jordskorpan, lager av döda djur, havsens och kontinenters rörelser och utbredning, med mera.
En del filmat material ingick även på vulkanutbrott, bergskedjor och landskap.

Promenerade hem genom stan över spåren, förbi parken. Såg i princip ingen jag kände eller kände igen. Hälsade på en granne bara, precis här vid huset.

Nu på kvällen har jag fört in fläckar från veckan i arkivet och plockat med min modellsamling (över världskända höga byggnader) som fått ett nytt tillskott: Golden Gate Bron som L hittade i en hobbyaffär! Kanske ingen byggnad men vi har resonerat: den är i alla fall något byggt.
Jag skulle gärna ha ett berg i samlingen. De är förstås varken byggnader eller något byggt, men många är höga och vissa är även världskända.

Fläck no. 2397. Ur arkivet med kommentaren:
En av mina “andligaste” fläckar! Trots att den är en produkt av experimentserien Materialmöten i Tiden och jag vet exakt vad som orsakat både fläcken och dess utseende, tycks den fylld både av mystisk och total mening. Som om den ÄR allt och VET allt, men inte tänker avslöja något för mig. MM/1979

Om H besöker: Trädgårdslandet (anteckning, maj 1999)

Jag tänker på vad jag skall visa H om hon besöker mig här hemma när hon kommer till stan. Trädgårdslandet troligtvis, jag är ute och gräver mycket där just nu. Om hon kommer kanske det blir såhär:
Hon står på gatan i öster och ropar över staketet. Jag blir förvånad att hon kommer och ropar över staketet eftersom:

1) vi inte setts på jättelänge
2) hon aldrig stått och ropat här förut
3) hon har aldrig varit hemma hos mig, jag tror inte hon vet var jag bor

Jag går fram. Vi står och hälsar ett tag på varsin sida staketet. Hon ser inte exakt ut som förut men jag känner ändå igen henne, kläderna är i lik stil med blåa handskar. Jag öppnar grinden och bjuder in henne. Vi går ner till sydvästra hörnet där vi samtalar. Exempel på eventuellt samtal:

Jag: Du kanske vill se det här?

H: Vad är det?

Jag: Ett trädgårdsland.

H: Hur har du anlagt det?

Jag: Först gjorde jag en utredning avseende placering. Jag utgick från sol och skugga, förhållandet till huset, vägen, till övrig tomt, övriga tomter. Styrande var:
* var det skulle växa bäst (jord, vatten, ljus)
* vad som skulle vara mest praktiskt med tanke på till exempel avstånd (släpa till, hämta från) och lukt (kompost)
* hur jag ville gå till samt befinna mig i och vid landet (att det skulle vara trevligt)
* konsekvenser för skapande av uterum
När jag gjort en lägesbestämning (den här platsen) grävde jag landet med en spade.

H: Hur har du ordnat det?

Jag: Jag har ordnat det enligt priciperna:
* vilja (vad jag vill äta, vad jag vill titta på) och
* möjligheter (vad som kan växa, vad jag förmår sköta).
Dessa principer står för en yttre struktur.
Den inre strukturen, hur förekommande växter står mot varandra, deras inbördes arrangemang, bestäms av:
* rekommendationer och erfarenhet (vilka växter som fungerar bra tillsammans, hur tätt de kan stå med mera)
* estetik (vad jag “tycker” är “fint”)
Tid har också betydelse för landet. Ovanstående punkter/parametrar kan ju förändras. Då omformas landets yttre såväl som inre struktur.

H: Vad det innehåller och hur innehållet är ordnat.

Jag: Ja.

H: Vad landet är (Ett Land), är en konstant. Hur det är, en variabel.

Jag: Ja, så är det. Vinbärsbuskar har nästan alltid funnits i en rad mot väster. När jag passade de små barnen Sv och Sd hade jag utöver dessa bara ringblommor. Det intresserade barnen att så ringblommor och se dom komma upp. När vinbären mognat satt vi i solstolar och tittade på blommorna och åt bär. Grannen och hennes tax kom ibland och var med. Taxen tuggade på blommorna och värmde pälsen solen.

(Vi går runt lite och tittar.)

H: Landet ser ut som en mörk tjock blöt skiva som vilar på marken, med vinbärsbuskarna som en förstärkning i kanten där nere.

Jag: Det har du rätt i. På tiden med ringblommorna hade vi låga brädkanter kring landet.

H: Vad är det för ställning som står i jorden mot västra kortsidan?

Jag: Ställningen är till för att ge hallonbuskarna stadga. Hallonen är de spröt som sticker upp, mitt i ställningen. Dom kan bli yviga när dom växer, då behöver dom ställning för att hålla ihop.

H: Är det små vallar där i jorden?

Jag: Jag har grävt fåror för att plantera i. Fårorna bildar vallar.

H: Vad är det för hög mot muren till vänster?

Jag: Den där stora högen, det är komposten. Där komposteras ogräs som jag rensat och gammalt gräs som jag klippt.

Teckning från 1987, på baksidan: Konstruktion med profil: platta och streck. Av SD cirka 13 år, på uppdrag av mig/MM.

Byggnaden Som Skum 1985 - 88. Epilog IV i december 2007.

MM:
Ibland kanske man aldrig får veta vad man menat, och fortfarande menar. Eller så kan man bara bitvis förstå det som verkligen drivit på, ligger bakom och utgör en fond till allt.

Ibland tänker jag att det kanske är marmorn som är skummet. Det vill säga plattorna som utgör byggnadens kärna och förankrar skummet samt klär trottoaren utanför i byggnadens hela bredd fram till gatan.

När jag tänker så och samtidigt blundar ser jag hur marmorplattorna förenar sig med alla andra marmorplattor som finns och bildar ett slags marmorplattsklubb eller världsomspännande marmorplattsplenum, ett på sina ställen ganska glest plenum men ändå.

Inkluderar man i detta plenum plattor av alla stensorter får man ett allmänt stenplattsplenum. Det skulle vara mer tätt och omfatta en hel del historiska och för oss förlorade fakta. Till exempel om varför pyramidernas ytskikt av polerade kritvita kalkstenplattor plockats från pyramiderna och vart dessa plattor tagit vägen. De kan ha bortförts på grund av sin skönhet/användbarhet eller så avlägsnades de av andra - eventuellt estetiska - skäl. Detta kan vi dock inte veta någonting om. Ingen kan någonsin veta någonting om det, men vore pyramidplattorna en del av ett allmänt stenplattsplenum skulle man ändå på något vis anknyta till dom och det som hänt bara genom att ha kontakt med en stenplatta, någon stenplatta, vilken som helst av dom.

Byggnaden Som Skum 1985 - 88. Epilog III december 2007.

Y: Skum är:
M: Celler av luft eller gas instängd i tunna  hinnor.
Y: Det är celler som avgränsas av andra celler.
M: Tillsammans bildar dom volym.
Y: Volym nästan helt utan materia.
M: Lite tvålämne bara.
Y: Skum är ett slags plenum,
M: något som fyller där det är
Y: med nästan ingenting.

Y: Cellerna har form.
M: Formen ger spänst.
Y: Det är spänsten som spänner och som bär.

M: Skum väller fram som något klumpigt, oplanerat.
Y: Men inte som rök
M: och inte som dimma
Y: nej för skummet förlorar aldrig konturen.
M: Det gör rök och dimma.
Y: De tunnas ut.
M: Skum tunnas inte ut.
Y: Det decimeras och försvinner.
M: Det bildas, sen faller det samman.
Y: Cellerna brister.
M: De är mycket lättpåverkade
Y: av verkningar
M: och av tid.

M: Skum kopplar till kropp och till rörelse.
Y: Säg till exempel att tvålvatten är kropp
M: och spola är rörelse,
Y: då kommer det skumma, det bildas skum.
M: Skummet vilar mot tvålvattnet.
Y: Det ligger där och brister mot ytan.
M: Det brister mot luften.
Y: Spolas och tillkommer.
M: Brister och upphör.
Y: Uppstår och utgår.

M: Inuti skum är skummet överallt
Y: och allt
M: trots att det nästan inte är något
Y: nästan inte existerar

Byggnaden Som Skum. Epilog II.

Y: Vi förstod inte vad vi menat
M: eller vad vi hade letat efter.
Y: Det märkte vi när huset väl stod där:
M: (och såg ut som ett stort skumbad)
Y: att vi inte hittat nåt,
M: att ett hus som ser som ett skumbad inte var av intresse.
Y: Inte för oss.
M: Inte ens om det bara sett ut som skum hade det intresserat oss.
Y: Det var inte vad vi letat efter.

Y: Vi insåg det inte då.
M: Vi trodde vi gjort precis som vi ville
Y: (vilket var en byggnad som är som skum)
M: (ja, som skum är)
Y: men faktum var att vi misslyckats att göra Byggnaden Som Skum.
M: Det var därför vi var besvikna.
Y: Men då visste vi inte ens det - att vi var besvikna,
M: eller att vi misslyckats.
Y: Vi visste bara att vi inte var glada,
M: fast vi väl borde vara det.
Y: Eftersom byggnaden som skum var en succé.
M: Ja, en exempellös succé.
Y: Förutom för oss då.
M: För oss som misslyckats.

Y: Det ser ut som ett stort skumbad, sa vi när vi stod där ensamma och tittade och ingen annan kunde höra.
M: Sen var det liksom inget mer.
Y: Nej, på nåt sätt tog det slut sen.
M: Hur var det vi tänkte? frågade vi oss då.
Y: Minns DU varför vi gjorde så det ser ut som skum? undrade vi.
M: Varför var nu DET så viktigt?
Y: Varför skulle byggnaden se ut som SKUM?
M: Ja varför skum just?
Y: Varför inget annat?
M: Vad som helst lika gärna?

Byggnaden Som Skum. Epilog I.

M: Vad kan vi säga om Byggnaden Som Skum?
Y: Av marmor urformade vi bottenplatta, vertikal kärna, våningsplan.
M: På marmorn hängde vi glasbubblor som utgjorde rumsbildande väggar.
Y: Egentligen fasaden - vi ritade inte några innerväggar.
M: Just det, bubblorna var koncentrerade till fasaden.
Y: Gulrosa marmor och en skummande glaskropp.
M: Inomhus var allting Ett.
Y: Eller Två, marmorremsan delade varje våningsplan.
M: Våningarna var också skilda från varandra ja.
Y: Inomhus var allting Sexton.
M: 2 delar gånger 8 våningar.
Y: Utifrån tänkte man inte på det.
M: Nej, utifrån såg vårt höghus ut som ett stort skumbad.
Y: Ja. Vitt fluff och så marmorn - hudfärgens motsvarighet till tigerkaka.
M: Haha-ha.
Y: Ha-ha.

M: Vi trodde aldrig det skulle gå!
Y: Att vi skulle få igenom det - nej aldrig!
M: Vi trodde dom skulle skratta åt oss!
Y: Och vara lite arga kanske, eftersom vi gått loss sådär med både marmor och glasskum.
M: Men dom älskade det!
Y: Ja, och byggde det!
M: Dom gjorde precis som vi sa!
Y: Ja, det gjorde dom verkligen. Precis.
M: Så lyckat det blev.
Y: Och hyllat.
M: Det kom fotografer.
Y: Vi blev intervjuade.
M: Alla intresserade sig för oss och för huset.
Y: Hur vi hade tänkt.
M: Hur huset var löst.
Y: Huset passade bra till kläder.
M: Och apparater.
Y: Och människor också.
M: Det hela var mycket lyckat.
Y: Det var en succé.

Y: Men för oss var det mer..
M: komplicerat,
Y: inte så enkelt:
M: vi var glada att människor uppskattade byggnaden
Y: att den bidrog positivt till gatubilden,
M: men samtidigt
Y: ja samtidigt - vi var inte glada
M: nej det var vi inte.
Y: Vi var besvikna på något vis.
M: Precis. Besvikna på något vis.

“Skärmar mot bricka”, teckning med regler från 1985. Reglerna var att:
* brickan skulle följa kanterna på skärmarna där den tog slut,
* skärmarna inte fick vikas så de dolde någon del av sig själv,
* skärmarna inte fick överlappa.

Återtåg II, söndag 7 november 1971. Husresumé:

Huset som jag ritat ser ut att heta BAM-BAM-BAM eller BRAK.
Det är fyra våningar högt och ligger tvärs över tomten på krönet av backen ner till gatan i norr. Huset tornar upp sig som en institution och/eller något som skräms. Tjocka murar och hundratals kvadratmeter, kråkvind och råttkällare, knäpp och knak.

Med långsidorna mot norr och söder kastar huset en förfärlig skugga över vägen och kvarteret i norr (jag har gjort solstudier). Inget kan växa där mer. Träd, människor, djur med mera deprimeras, tillbakabildas eller dör.

I söder är tomten ett stumt torg blott. Ingenstans finns ett litet chambre separé till kutter och annat trevligt. Hämmat och hunsat kurar torget under husets rysliga blick. Ständigt är man iakttagen där, bevakad och utsatt.

Men stackars huset vill inte vara en tyrannjätte
* som sprider förintelse i norr,
* vars trädgård ersatts av ett torg likt en platt slav som ligger olycklig och trycker,
* som måste se allt eftersom det är så högt och väldigt,
* som alla vill gömma sig för,
* som aldrig får besök eftersom det är en ful äcklig tyrann som ingen tycker om och eftersom trappan är hög och läskig,
* som syns överalltifrån så alla kommer ihåg att tycka illa om det,
* som inte får vara osynligt så alla glömmer att tycka illa om det.
* Som aldrig får vara privat. Om det huset skulle bli förtjust i en dam till exempel och bjuda hem henne på supé eller dylikt, om damen skulle tacka ja och komma dit - då skulle ALLA veta ALLT.

Skäggarn, blyertsteckning från 1984, ritad av SD 10 år. Ur diversemapp i arkivet.
MM: Skäggarn var en figur som SD, SV och jag brukade fantisera om när jag passade dom. Skäggarn råkade jämt ut för en massa och liknade en huva.
Vi konstruerade ett Skäggarnspel som gick ut på att bli den störste Skäggarn genom att undvika faror, ta det lugnt i trädgården och äta bär.
Vi gjorde även flera (rikt illustrerade) Skäggarnböcker. Dom hade titlar som Skäggarn går igen och Skäggarn och mysteriet med Fnasen.
En av böckerna hette Skäggarn Peggarn. Den handlade om boven Peggarn som stal alla smycken, leksaker och kastruller i staden så ingen kunde göra sig fin, leka eller laga mat där. Peggarn visade sig vara Skäggarn. (Arkivinventeringen november 2007.)

Kris, 22 oktober 1971.

Rita färdigt huset:
De senaste veckornas intensifierade arbete, lett av parametrar baserade på rationella beslut samt ett noggrant och i enlighet med alla mina önskningar utformat program, har fört mig till ett stadium av utmattning, konfusion och ett hus som principiellt sett uppfyller samtliga önskemål, men i sak representerar dessa önskemåls själva motsats = huset är inte det minsta trevligt.

Arbetet:
Jag har skruvat mig ner i ett mörker.

Huset:
Jag tror varken jag skulle kunna sova, äta eller arbeta i det där huset.

Jag (konfusion):
Har svårt att orientera mig i tid och rum, mitt minne är dåligt, jag är irritabel, min handstil svårtolkad och när jag skulle läsa tidningen orkade eller kunde jag inte koppla ord till ord.

Slår till reträtt nu för att återhämta mig och vinna tid, se över styrkorna, resurserna, organisationen, skaffa mig ett bättre utgångsläge, en ny plan.

Återtåg I, 1971.

23-24 oktober.
Sov hela helgen. Svarade inte när det ringde men åt ordentligt. Tänkte på så lite som möjligt.

*

25-29 oktober.
På dagarna har jag varit på kontoret som vanligt. På kvällarna har jag tittat på mustiga färgplanscher i en bok om australiensiskt djurliv, gått och lagt mig tidigt.
Jag har inte gjort nya skisser, besökt tomten, sett över ritningarna eller försökt förstå vad som gått snett.

*
30-31 oktober.
Gick på middag igår lördag men i övrigt har jag inte gjort nånting den här helgen. Legat i sängen bara, bläddrat lite i en fågelbok, sovit.

8 mars 1987

Har läst i dom gamla anteckningsböckerna jag hittade igår. Den 24 april 1983 skrev jag:

“Får mig att tänka på fläckar:  . . . * gråskalor.”

Vad kan jag ha menat med det? Har ägnat timmar åt att göra gråskalor för att få någon ledtråd och förstå mig själv. Resultatlösa ansträngningar: jag får inte syn på nånting alls, jag får inga “aningar”. Det är som om någon annan helt främmande person gjort den där noteringen.

Det är förresten svårt att göra gråskalor, fälten blir ojämna och “går i” varandra, det blir lätt mörkt för fort.

Försök till gråskala, 16 steg.

Tröstövning, om nån blir ledsen på festen ikväll. 18 juni 1979.

Men gråter du! Kom och sitt här bredvid mig på trappan och berätta. Så. Har du ramlat och slagit knäet, tappat otäcka robotdockan med strävt hår. Har SV rivit dig med sina vassa småbarnsnaglar. Är du trött. Har dom andra roligt utan dig där borta på gräsmattan med crocketkloten och vita rena sommarkläder. Föll du in i brännässlorna. Gick din fina pinne av.

Grannens tax kan komma och sitta med oss, se vad snäll han är! Du kan lägga armen om honom såhär. Han lägger sitt huvud i ditt knä för att trösta. Hans nos är svart och känslig, hans päls är tjock och öronen tunna, tänk att blodet får plats att rinna i dom. Titta man kan vända dom utochin och örats kant är både skarp och len.

Jag skall badda ditt knä och dina brända ben och armar. Vila här mot kudden. Vi kan laga pinnen.
Nej om robotdockan är borta är det inget vi kan göra. Jo vi kan äta citronpaj med hallonsås och grädde, det kan kanske hjälpa. Ja du får ha taxen och alla dina leksaker i soffan, ja du får leta i garaget och använda Hs gamla maskeradboa, solfjädern. Du får titta i den gröna och guldiga kartboken med gamla gränsdragningar från 1910.

Okej du kan få sitta i mitt knä. Taxen också, okej vi försöker. Ja det gick ju bra, bara lite trångt. Eller nej, han vill ner, han vill inte. Då ska vi inte tvinga honom.

Nej jag har inga trädgårdsträd, bara dom i tomtgränsen. Ska jag plantera ett tycker du? Äppelträd, plommonträd, päronträd. Nej krusbär växer på buske, men det kan jag ju ha nere vid landet.

Ja, jag kan spela Mah-Jong med bara dig, visa dig tangostegen spark, spärr, kast, fösning. Ja du får gömma dig varsomhelst i huset och ta med ficklampan till vinbärsbuskarna för att hitta snigel. Ja du får prova alla mina skor, lackskorna också.

Fläck Nr. 2353 från 1979 i stark uppförstoring. Gjord av lilla SV, två år.

Huset, en parentes.

(Om man bortser från vilka rum som skall och inte skall angränsa, vilka rum som inte kan ligga över källare, under vind, nära entrédörr, vid trappa, i öster, utan kvällssol, i linje med, med utsikt över - har jag alltid velat bo i ett långt, lågt, smalt hus med rummen på rad som kupéer i en tågvagn. Ett nästan osynligt hus vid muren i tomtgränsen, som muren i tomtgränsen. Ett helt oanseligt hus i periferin, ett skjul nästan, tryckt och platt mot marken, dolt av buskar och högsommarväxter. Men taket skall vara tätt och huset skall inte dra.
Jag skall gå genom alla rummen på promenad genom huset. Fast jag går fort kommer jag inte till slutet på en gång. Längst bort i söder ett grunt rum där vi har våra böcker, läser, tittar ut och ner i trädgården genom växtligheten.)

Älsklingsbok. Konvalescentlägret, mars 1987.

Idag har jag känt mig pigg och kunnat sitta upp, stödd av plymåer som tagits till sängen från soffan. C och Y var här ett slag och höll sällskap. Först drack vi te och spelade bricktärning på sängkanten. Sen när C letade i vardagsrummet efter en rolig högläsningsbok, hittade hon “Med Stenen som Sällskap - Jag var en Egyptiskt skulptör”! Den stod lite dold i bokhyllan vid skålarna från Mexiko. Jag blev mycket glad - har inte sett den på flera år, säkert tjugo. Vi firade genom att dricka lite konjak och lyssna på stämningsfull ökenmusik medan jag förevisade bokens bilder.

Läser i boken nu. Har hoppat direkt till den passus som skildrar hur skulptören vänder åter till skulpturfälten efter en kort permission:

Skulptören lämnar hustru och barn vid Nilfloden. Nästa permission är om två år. Han stretar fram i dygn genom öknen utan annat än torr vete och buffelhud att suga på.

Solen är så het. Skulptören försöker skydda sig genom att hålla papyrusväv ovanför huvudet. Det fungerar ganska bra eftersom solen kommer rakt uppifrån men han blir trött i armarna. När kalla natten kommer lindar skulptören om sig papyrusväven mot kylan, vilket däremot inte verkar så effektivt. Han kväver sin gråt i den lilla buffelhudbiten för att inte schakalerna skall höra honom.

Slutligen kommer han fram till de ändlösa skulpturfält där tusen och åter tusen slavskulptörer gör skulpturer av Horus, Hathor, Ra (med flera gudar) till faraoner, palats och pyramider. Skulpturerna reser sig blanka eller matta ur stenfliset där förbrukade skulptörer ligger och dör i stenlunga och kramper.

Vita lakan är spända på ställningar som tak över skulptörarbetsplatserna. Vår skulptör kastar sin papyrusväv när han hittar sin ”ateljé” med den halvfärdiga dioritskulptur han hackat och slipat på i två, tre år. Den skall föreställa gudinnan Sekhmet (hon med lejonhuvet) men är (om man tänker bort lejonhuvet) i alla väsentliga drag lik hans fru.

Älsklingsbok. November 2007.

MM: ”Med Stenen Som Sällskap, Jag var en Egyptisk Skulptör” var en del i skriftserien Minnen från Egypten, underkategorin Ett Yrkesliv. Serien dramatiserade tillvaron i Gamla Egypten utifrån olika aspekter baserade på dokumenterade fakta. Minnen från Egypten initierades av Egyptologförbundets Vänner. Den gavs ut i stora upplagor, på flera språk av Egyptologförbundets internationella förlag Papyrus Press mellan åren 1927 och 1933.

”Med Stenen…” var min favoritbok när jag var liten. Den handlade om hur egyptiska skulpturer kom till. Genom bokens berättarjag Tofnuthep eller Tufnethotep, nåt sånt, fick läsaren inblick i vilka som gjorde skulpturerna och var, varifrån stenen kom och hur, vem som bestämde hur allt skulle kännas, vara och se ut.

Jag vet inte var boken är nu, jag tror kanske inte att jag har den kvar.

Rekonstruktion av konvolutet till Med Stenen Som Sällskap, Jag var en Egyptisk Skulptör. Gjord av redaktionen 2009 enligt Manfred Mendosas anvisningar:

Konvolutet var “sandstensrosa”, med text och bild i en mellanmörk brunröd kulör. Omslaget kändes “gammaldags” eller “klassiskt”, med innehållet organiserat längs en vertikal mittlinje. Uppifrån och ner:

1. Med Stenen Som Sällskap. Huvudtitel.

2. Jag var en Egyptisk Skulptör. Undertitel eller titelappendix. Faktaorienterande - bokens jagperson uttalar sig som om den vore pensionerad eller död. Utan detta tillägg kunde boken - av huvudtiteln att döma - vara en diktsamling, en redogörelse för en fängelsevistelse eller en katalog över stenväxande mossfamiljer.

3. Bild som jag tolkade som en abstraherad sten.

4. Minnen från Gamla Egypten. (Skriftserien)

5. Ett Yrkesliv. (Delarna i underkategorin avhandlade ett antal yrken som var typiska för Gamla Egypten - skriftställare, bonde, slav, arkitekt, peruk- och mumiemakare.)

Bild och text kan ha ramats in av dubbellinjer. I nederkant på omslaget stod Egyptologförbundets Vänner samt förlagets namn. Någonstans fanns också förlagets symbol - två Pn varav det ena spegelvänt. Symbolen skulle kanske se ut som papyrus men var klumpig och påminde mer om den joniska kolonnordningens kapitäl.

Övningar med tax. Augusti 1973.

Jag har börjat promenera med grannens tax. Vi går fram och tillbaka på gatan som ligger öster om mig. Fram till parken vid spåren och sen tillbaka.

Taxen måste vara kopplad när man är ute. Grannen har lärt mig hur det skall gå till vid möte med annan part: man drar in kopplet till en eller en halvmeters längd och håller det tryckt mot kroppen vid lägsta möjliga punkt. Denna manöver “samlar in” taxen och får den att gå “fot”. Detta gör man för att lämna plats åt mötande (som annars kan känna sig trängda/hotade), för att ingen skall snava på kopplet eller hunden (i vilket fall även hunden kunde komma till skada) eller för att hålla hunden borta från fordon.

Taxen och jag går fram och tillbaka på gatan när jag tar paus från kontoret, trädgårdslandet, huset eller arkivet. Ibland viker vi av på korsande gator och tvärsar ner genom området. Jag studerar trädgårdar på vägen och människor i parken.

Många vi möter “känner” hunden och hälsar. Jag berättar var jag bor och vad jag heter. Ganska ofta får vi sällskap på vägen av någon som promenerar som vi gör, till eller från parken.

Jag har plastpåsar i fickan att plocka taxfekalier i. Jag bär kläder lämpade för rastning av hund: snörskor i brunt skinn, manchesterkavaj med mockalappar på armbågarna, skjorta med blå ränder som bildar rutor, ingen slips.

MM: Exempel på misslyckande. I detta experiment försökte jag få fläckar att sprida sig som ett nät över ytan på grovt papper. Jag tog fel kulör, målarvattnet var smutsigt, allt bara flöt ihop. (Arkivinventeringen, november 2007.)

Grannkontakt i augusti 1973.

Jag och grannen nere i sydvästra hörnet har bekantat oss lite med varandra. För mig har det främst skett sedan jag började uppehålla mig där nere och gräva, rensa, odla, anlägga och kompostera.

För grannen har det varit en längre process. Hon såg när jag tittade på tomten inför köpet och hon bevittnade hur jag stegade mått vid planerandet av huset. Senare följde hon byggnationen från sitt köksfönster, sitt vardagsrumsfönster eller sin trädgård. Hon såg grävmaskinen, cementblandaren, virkeshögen täckt med presenning, murare, taklägare, glasmästare och mig.

Grannen har en tax som smiter över hit ibland. Jag är osäker på hur jag skall bemöta den, om jag skall ge den vatten eller säga till att den måste gå hem, sitta eller dylikt? Grannen kommer dock alltid efter och ropar in taxen.  Sedan håller hon fast den i halsbandet medan hon: *ber om ursäkt för att hennes hund kommit sättande igen, *ger odlingsråd och redogör för sina erfarenheter av komposter och hortikultur.

Fotografi av (mineral-?) fläckar på antik marmorpelare i hellenistisk ruin vid medelhavet.
Donation till arkivet från redaktionen, oktober 2009.

Samtal, 17 juni 1977

Idag när jag promenerade nere vid spåren förde jag ett fiktivt, “inre”, samtal med H om konstellationen. Samtalet ägde rum i ateljén strax efter lunchtid:

H: Du har gjort en konstellation av ett flak, en ställning, en klump och en trave.

Jag: Ja, precis.

H: Jag vill börja plocka med delarna och flytta runt dom.

Jag: Jag har plockat med dom jättemycket.

H: Delarna bildar en enhet/grupp eftersom de förhåller sig till varandra:
* i rummet,
* i egenskap av vissa likheter,
* i egenskap av vissa olikheter = kontextskapande kontraster.

Jag: Delarna är gjorda separat och representerar sig själva men är bundna till det gemensamma sammanhang som är konstellationen. Utan den faller dom i en rymd av meningslöshet.

H: Det är kanske lite drastiskt att hävda? Den där ställningen till exempel besitter en väldig pondus som troligtvis skulle verka även utanför gruppen.
MEN!: är delarna i sammanhanget utbytbara? Ja. Jag uppfattar att ställningen kan bytas mot en annan ställning. Att den befinner sig i sammanhanget för att manifestera Ställning, inte sig själv?

Jag: Ja, den är där för att den är Ställning och för att Ställning skall ingå i gruppen.

H: Men ställningen är också sig själv som sagt.

Jag: Den är exakt utförd.

H: Exakta utföranden ger spänst.

Jag: Kompositioner måste ha spänst.

H: Därför är delarna båda allmänna och särskilda. De är utbytbara om man ersätter dom med en annan spänstskapande del.

Jag: Konstellationen skulle förlänas en annan karaktär.

H: Ja det skulle den.

(Paus, vi tittar på konstellationen.)

H: Ställningen, klumpen och traven företar sinsemellan stora olikheter vad gäller form och material. Men de är alla sammanfogade av mindre delar:
* Ställningen av järn och kopplingar.
* Klumpen av rivet silkespapper, limmat i skikt.
* Traven av travade svarta stenstavar.

Jag: Dom är av svart glas.

H: En anhopning tjocka smala svarta speglar.

Jag: Ja, dom är blanka.

(Paus, vi sätter oss på stolar.)

H: Ställningen, klumpen och traven är alla utplacerade på golvet. Dom är som du och jag: i rummet. Dom är inte aktiva men dom genererar aktivitet eftersom man måste gå runt dom.

Jag: Kanske kan man kalla det projektiv aktivitet.

H: Flaket delar inga gemensamheter med övriga gruppen:
* Det utgörs av ett stycke homogen materia.
* Det vilar mot golvet men ockuperar en obetydlig yta och förhåller sig främst till väggen det lutar mot - inte rummet.
* Det liknar ett tvådimensionellt plan (även om det har en viss tjocklek samt yta med reliefverkan) i motsats till de andra tre delarna som är volyminösa.

Jag: Flaket är stort men tar nästan ingen plats.

H: Det är genomskinligt.

Jag: Vi behöver inte gå runt det.

H: Men det syns ändå. Det är enormt och talar. Jag stirrar och lyssnar. Det kanske ställningen, klumpen och traven också gör.

(Vi går runt i rummet och tittar på flaket.)

H: Flaket är som ljuset?

Jag: Eller orden?

H: Det stämmer, det är som orden är: yta med mening. Ett plakat.

*

H:Vad är det gjort av? Varför är det platt på baksidan?

Jag: Det är gjort av infärgad, erforderligt armerad polyesterplast. Jag modellerade en negativ form av framsidan i lera. Sedan byggde jag kanter av isolerad plywood och göt i plasten. Ytan nivellerade och blev helt plan, det är detta som är baksidan nu.

Papper som fläckats av experimentet “Att rosta corten”. Donation till arkivet, 2009.

Konstellation, 16 juni 1977

Om jag vore konstnär skulle jag kanske vara skulptör och göra konstellationer med tredimensionella figurer eller artefakter, tillverkade av mig. Jag har tänkt ut en konstellation som jag kunde göra i ateljén nere vid spåren, den är såhär:

(Generellt: alla delar ansluter golv.)

* Ett ”flak” av halvgenomskinlig beigefärgad plast lutar mot ateljéns östra vägg. Flakhöjd: 2300 mm, bredd upptill: 1090 mm, bredd nedtill: 1300 mm. Flakets bas står 300 mm ut från väggen. Detta ger en flaklutning på 8 grader. Flaket är platt på baksidan men framsidan böljar (som bark, sand eller liknande) och ytan är “sidenmatt”. Tjockaste punkten: 40 mm, tunnaste punkten: 32 mm.

* En ”ställning” av fyrkantsjärn står diagonalt, 1500 respektive 3200 mm från flakets bas. Ställningen är en enda rad kvadratiska sektioner som järnen (dimension: 12 X 12 mm) bildar när de möts i kopplingar av 1 mm plåt. Allt fint lackat i en kall vitgrå högblank färg. Längd ställning: 2600 mm, höjd: 450 mm närmast väggen, 650 mm längst från väggen.

* En ”klump” - grå eller svartgrå - ligger nära norra väggen, ett par meter från flaket och ställningen. Storlek: cirka 350 X 350 X 500 mm eller 500 X 500 X 700 mm. Klumpen är tillverkad av flera skikt tunt papper, till exempel silkespapper. Strukturen påminner om skiffer.

I plan bildar flaket, ställningen och klumpen en oliksidig triangel.

* En 150 mm hög, 450 mm bred trave fyrkantiga stavar ligger mellan flaket, ställningen och klumpen. Travens ena ände “åker in” lite under ställningen.
Stavarna är 25 X 25 X 700 mm. De skall vara svarta och blanka som polerad diabas, men de behöver inte vara diabas på riktigt. De skall bara ha det utseendet. Jag vet inte vad de består av, glas kanske?

Alla som såg konstellationen skulle känna sig lockade att göra egna tillägg. Jag skulle själv gå runt bland delarna och vilja lägga till. Antagligen skulle jag addera skikt till klumpen och koppla sektioner till ställningen.

Bild ur arkivmappen “Konstruktioner efter 1969″. Bläck och färg på papper. Signerad på baksidan: MM/ -77.

15 juni 1977, kväll.

Om jag varit konstnär skulle jag gått iväg till en ateljé i stället för ett kontor på morgonen. Kanske skulle ateljén ligga i någon av de gamla tegelbyggnaderna nere vid spåren. Betonggolv och bågformade fönster med spröjs, högt sittande i vackert slagna valv.

Utanför skulle tåg gå. Ibland skulle de stå still för att vänta in klarsignal, ställverk, lediga spår. Lakanstyg skulle hänga för fönstren i söder, mot spåren för att skärma av direkt solljus. Ibland kunde jag stå mellan tyget och fönstret och titta på de väntande tågen. Det skulle vara som en paus eller en tankepaus.

Jag skulle se människor på tågen då, läsa eller bara sitta. Ibland skulle någon passagerare lägga märke till mig, vi kanske skulle se varandra samtidigt och den skulle undra varför jag var där i en lagerlokal utmed spåren, mellan ett fönster och vitt tyg.

Ligger i soffan och tänker på det och tittar på ett bidrag till arkivet som E på kontoret skickat. Han skriver:

“Manfred! Har just läst “Fläckmannens Funderingar”. Kul! Här har du en fläck till arkivet, tog den med instamatic kameran under dåliga ljusförhållanden så den är lite grå.
Ses på kontoret/E”

Jag har gjort en bildanalys:
Bilden är av liggande format. Den utgörs av *ett grått fält, *ett “smet” på det grå fältet samt *en mörk(blå) bård som förankrar smetet i underkant.

Smetet på bilden verkar inte ha genererat någon fläck. Det ser ut att vara ett material som applicerats / hamnat på ett icke sugande material. Smet på icke sugande material ingår inga föreningar och kan därför inte bilda fläckar (?).

Någon förefaller ha gjort smetet medvetet. Ett barn i en bil kanske.

Det finns ytterligare en aspekt värd att uppmärksamma i Es bidrag: bilden har ett ljus i sig. Ljuset ”finns” i mitten av det grå fältet, orienterat något åt vänster. Det ser ut att skina liksom inifrån, som om något andligt vore närvarande. Det är detta ljus som är en fläck, en ljusfläck! Som är ställd mot det tunga allvaret i den mörka bården och tillsammans för de en dialog, en balansakt, utkämpar en kamp!

Ledig. Lördag 15 juni

Nu måste jag hitta på nåt. Färdigställandet av pamfletten har efterlämnat ett hål. Jag saknar bygget och slipandet. Jag saknar det målinriktade arbetet!
Det är inte längre acceptabelt att ringa till förlaget för att höra om försäljningssiffror eller spionera i bokaffärer, om nån står och bläddrar och läser – hur den ser ut då. Jag måste göra nåt annat.

Senare:
Letar och gräver upp maskrosor på tomten.

Senare:
Om jag varit konstnär kunde jag haft fläckar som tema! Fläckar på akvarellpapper eller likvärdigt, inramade och med passepartout, signerade av mig i högra nederkanten. Fläckar eller mystiska fält i smultna toner, flödande suggestiva ytor författade i ett eget språk med egen grammatik och syntax som förmådde “tala” till ”alla” !

Journalanteckning, 10 juni 1977

Var är Fläckmannens Funderingar = Pamfletten = mitt arbete, Fläckprojektet?
Svar: pamfletten är distribuerad och finns på lager - bokhandelslager, varuhuslager samt förlagets lager.

De flesta exemplar ligger i kartong, inne på lager. Sen förvaras förstås några i hyllor och på visningsbord ute i butik, för försäljning.

I butik finns pamfletten på olika (ämnes-)avdelningar beroende på:
1. vilken butik som säljer den.
2. vad personen som sorterat in den tycker.

Jag vet att pamfletten rangerar under avdelningar för naturvetenskap, religion, nutidshistoria.

Ibland är pamfletten en “nyhet”. Då står den ofta i ställ för nyheter på kassadisken med gul lapp på omslaget: “NYHET!”

Fläck Nº 1873.

11 oktober 1971

Arbetet med huset väckt flera frågor, bland annat rörande flytten. Jag frågar mig följande:

- Hur packar man? Till exempel kläder så dom inte blir skrynkliga (och som följd samtliga måste strykas/pressas). Finns särskilda “klädhängarskåp” eller transportfirmor för detta ändamål?

- När jag flyttat till huset kommer jag inte bo här i lägenheten längre, hur skall det gå? Tänk om jag saknar den och saknaden inte går över?

- Jag har aldrig bott i hus förut, hur skall det gå? Tänk om jag inte tycker om trädgårdsarbete och känner mig rädd?

- Tänk om huset blir fult och dåligt, jag ångrar placeringen på tomten, inte kan sova i det nya sovrummet/sovrummen, det uppstår nåt fuktproblem så arkivet börjar ruttna eller mögla, om det är svårt på vintern, vad skall jag göra då?

*                                                                 *

*                                                                 *

På nätterna om jag inte kan sova går jag igenom ovanstående frågor samt fantiserar om och föreställer mig att jag besöker tomten när grunden grävts: jag ser mig själv liksom bakifrån vid den rektangulära gropen i marken. Gropens sidor är mörka och blanka för det är svart lerjord i marken på tomten. Botten är plan och täckt av vatten eftersom det regnar samt kommer grundvatten eller annat vatten ur jorden. Träden som kantar tomten speglas i vattnet så man ser trädkronor trots att man tittar rakt ner i en grop.

Arkivinventeringen november 2007 (Manfred Mendosa och Amelie Rydqvist):
MM: Det där är ett sidospår jag hade på 60-talet, jag gjorde många liknande teckningar. Jag gjorde inget med dom, experiment eller så. Jag slöt mig inte till något eller drog slutsatser.  Jag vet inte vad de var.
AR: Något slags manifestation.
MM: Jag vet inte. Men jag kände att dom hade med nåt att göra. Eftersom jag inte visste vad dom var fick dom inget eget arkiv utan dubbelredovisades i småarkiven Geometrier och Konstruktioner.

Huset, oktober 1971.

6 oktober.
Fortsatta försök med (två) identiska våningsplan. Samtidigt som detta grepp löser ut en rad (i projektet inneboende) konflikter, uppstår nya förhållanden. Huset blir till exempel mycket stort med cirka fyrtio procents överyta (vilket motsvarar femtio procent av ett plan - trappan tar ju plats) = flera rum blir utan/saknar användningsområde.

7 oktober.
Jag har dragit en oväntad slutsats av den senaste tidens arbete! Slutsatsen är följande: “Ett (för) stort hus medger utrymme för ytor ej tillskrivna bestämda funktioner.” Funderar på innebörden av denna slutsats. Har lagt ifrån mig pennan ett slag.

En tom del, 9 oktober.
Idag gör jag skisser på huset grundade på föregående dagars funderingar (över ytor ej tillskrivna bestämda funktioner) - jag är just i färd med att programmera in en oprogrammerad yta! Bestämd i sak (av husets struktur, av övriga definierade enheter) men obestämd i tanke, ändamål och framtid! Jag vet inte vad detta betyder/skulle kunna betyda! Jag vet inte hur det blir/kan bli!

10 oktober.
Påminner mig om fläckar:
- företeelser med oklart/dolt syfte.
- företeelser renons på syfte.

Arkivinventeringen, november 2007:
MM: ganska många teckningar har tydligen hamnat i arkivet, fast dom egentligen inte hör dit. Den där kan vara från när Y och jag arbetade med skyskrapan som är som skum, den så kallade Skumskrapan. Vi förankrade skummet vid en högblank stenläggning i flammig gulrosa marmor som täckte golvet i entréplan samt ersatte trottoaren i byggnadens hela bredd, ända fram till kant mot gata. En tidig skiss på den stenläggningen, sen hade den ett helt annat mönster.

Lördag, 12 oktober 1972

Efter  lunchen gick jag på museum för att se äldre måleri och fernissa, snidade ramar med skavt bladguld på rött underlag. Motiv med himlar och dis, åskmoln vid horisont, figurer på fält eller i andra landskap, porträtt mot interiör, kläder med damm, måltider i mörka rum. Många målningar var mycket detaljerade och måste tagit lång tid att måla.

När jag reflekterade över det där med tiden kom jag att tänka på att där jag stod framför målningarna (just då en målning från 1800-talets första hälft, “Tjurarnas avrättning” som föreställde boskap på väg till slakt) , stod även målarna för hundra eller flera hundra år sedan (och målade)!!! Inte i samma rum förstås, men framför målningarna. Om tiden inte fanns (= all tid var samtidigt) skulle jag alltså stå i en målare, medan denne jobbade med att mana fram till exempel kopäls. Detta fick mig att rysa.

Därefter betraktade jag själva museibyggnaden vilket jag inte brukar göra, jag har besökt den så många gånger att jag tar den för givet. Det kanske var tankarna på 1. att stå i en målare eller 2. dödsdömda tjurar som gjorde mig extra observant för nu noterade jag följande:
En blandning av kolonner av olika kolonnordning är jämt fördelade i samtliga salar. De utgör grunden i vad som verkar vara ett helt vanligt system av bärande och vilande element - men de ÄR inte det! I den byggnaden är det VÄGGAR som bär, INTE kolonner!

Orubricerad teckning ur Arkivet, mappen för diverse 1970. På baksidan: “Handgjord, hörnförstärkt kvadrat, MM”.

Pica pica, 2 Maj 1987

En stor mängd skator har uppehållit sig i trädgården idag. Dom pickade i gräsmattan överallt omkring mig när jag satt i vilstolen och broderade. Det fina vårvädret som varit på sistone har väl lockat fram maskar och insekter som skatorna tycker om att äta.

Det gick inte att räkna fåglarna, de var för många och rörde på sig för mycket - flög fram och tillbaka mellan träden och gräset. Men jag har räknat ut att om det var en skata per kvadratmeter och tomten är cirka 2500 kvadratmeter exklusive grusade partier, husyta med mera, då var det 2500 skatindivider i min absoluta närhet.

Tänk om det varit däggdjur i stället för fåglar, säg 2500 rävar. Det vore ju oerhört. Jag hade nog känt mig hotat och trängd då. Även om det bara varit vanliga katter hade en sådan mängd betraktats som ovanlig och säkert blivit föremål för diverse uppmärksamhet, till exempel skriverier och nyhetsinslag.

Varför är 2500 rävar i en trädgård extremt många rävar, medan samma antal fåglar inte är extremt - bara många? Jag sitter här i soffan och funderar:
Kan det vara för att fåglar förflyttar sig så lätt? En fågelflock kan vara borta på några sekunder eftersom de utnyttjar både plan och sektion (och därmed har tillträde till luftrummet) för att avlägsna sig. Att deras närvaro är så tillfällig att den inte ens betraktas som en närvaro? Som om dom inte vore där, fastän dom är där.

Däggdjur däremot förflyttar sig mest i plan, om man ska förenkla. Därför är deras rörelse mer trög och närvaron mer konstant. Alltså: när dom är där är dom verkligen där.

“Fläck i uppslag”. Skiss på stygn till broderi, MM/-87.

Idag har jag både slarvat och inte slarvat

Lördag 12 mars 1992

Den interiöra veckostädningen hemma var inplanerad idag mellan frukost och lunch. Påbörjade städningen klockan 09.15 som bestämt, men i stället för att göra som vanligt¹, gick jag rakt på hyllan mot södra ytterväggen i vardagsrummet och började damma/polera föremål som är uppställda där². Jag dammade/polerade bland annat:

- Vasen som är gjord i så tunn porslin att den är lite genomskinlig,
- Stensamlingen - särskilt skifferbiten som jag hittade i TCs rabatt när jag hjälpte till med hans rosor, den samlar så mycket partiklar mellan “skivorna”,
- Mässingsknoppen som H skruvade loss från en hissdörr och gav mig i födelsedagspresent 1966.
- En stirrande otäck docka med strävt äkta hår (djurborst av något slag?) jag inte kan slänga eftersom den är SDs. Jag har den i hyllan så jag skall komma ihåg att ge den till henne, även om hon är stor nu.
- Schackbrädet som är 10X10 centimeter stort och dom små pjäserna som hör till.
- Ett kratsliknande verktyg med pärlemor och kompass i skaftet som jag varken vet vad det används till eller var det kommer från.
- Modellsamlingen “Torn och höga byggnader i världsstäder”.

När jag polerat och dammat klart arrangerade om jag alltihop efter färg (tidigare storlek). Det var inte helt okomplicerat eftersom de flesta sakerna har fler än en kulör. Fick stå på avstånd och kisa för att liksom “blanda” färgerna. Vet inte om det blev så bra.

Gav mig sedan på att stryka skjortor fastän tvätten inte alls ingår i veckostädningen.

Dammsög, men bara övre och nedre hallen. Sen gjorde jag ingen mer städning.

___________________________________

1 Det vill säga standardstädningen: 1)Skaka/vädra: hemtextilier och kläder; 2)dammsuga; 3)damm- och våttorka: möbler, lister, fönsterkarmar, golv; 4)sortera/iordningställa: papper, tidningar, kläder, böcker; 5)putsning av rostfria stålverktyg, glas, fönster, handtag, knoppar, luckor; 6)våtutrymmen; 7)sophantering.

2 Uppställda där för att: *de är fina, *är fina ihop, *är ömtåliga så de inte går att bruka men jag ändå vill kunna se dom, *är intressanta vilket jag inte vill glömma bort, *diverse andra skäl.

Akvarellmålning ur arkivmappen “Diverse bilder 1980-89″. På baksidan: “Matta på matta på matta - blåa, bruna och röda fransar. 1985.”
Arkivinventeringen november 2007 (Manfred Mendosa och red. Amelie Rydqvist):
MM: Vad är det där för nåt? Kan SD gjort den? Hon målade egna saker också, förutom fläckar till arkivet. Eller så har någon kanske provmålat färg eller en pensel.

Dagens Fläck, nr. 4257:

P hittade denna fläck på en fällstol för trädgårdsbruk i romersk stil som förvarats i förråd under vintern. Någonting från en hylla med kemikalier (bilshampo och vax, naftalin, växtnäring, myrgift, smörjolja, linolja och liknande) har läckt och droppat ned på stolen (som stått lutad mot väggen under hyllan) och bildat en svårtydd, doftlös komposition.

Fotodokumentation med muntlig redogörelse donerade till arkivet 17 april 1982 / MM.

Rapport 20 april 2002

Idag på eftermiddagen lämnade jag kontoret och promenerade omkring på stan och nere vid floden. Luften var frisk och det luktade blöt sten efter skyfallet i natt.

Jag hade på mig min lårlånga rock i beige tätvävd bomull och snygga snörskor i mörkt skinn.

Människor gick över gatorna och på trottoarerna. Dom tittade och höll i sina hundkoppel och påsar. Jag kände inte igen någon, samtliga var nya för mig (förutom en kanske som jag såg på håll i stora korsningen vid bron, något bekant men det var så långt bort).

På vägen hem köpte jag hårdost i en speceriaffär. Det verkar väldigt trevligt att vara expedit i en sån affär - folk som kommer in och är intresserade och frågar, provsmakar och blir nöjda.

Gick lite längs spåren. Där var en massa gamla fjolårslöv som torkat upp och blåste över fötterna som om det vore höst. Gick hela vägen hem sedan, förbi alla trädgårdarna.

MM: Det där är ett färdigtryckt tabellark. Vi hade dom på kontoret för länge sen. Jag har använt dom till allt möjligt, till anteckningar, teckningar och så vidare. (Arkivinventeringen november 2007.)

Börja om 3, oktober 1976

16 oktober
Fördjupar mig i min gärning (alltså Fläckarkivet) genom att “fokusera” på (”spontana”) konstellationer som uppstått i utplacerandet av arkivet här i huset. Idag noterade jag till exempel att en tabell jag ställde upp inom ramen för experiment nr. 34 1972 (i syfte att dokumentera graden av ytspridning av och färgmättnad i fläckar tillkomna genom att släppa samma mängd av samma vätska från olika höjder (2, 6, 10, 14, 18, 22, 26, 30 och så vidare upp till 244 centimeters höjd)), hamnat bredvid ett foto (föreställande en skyskrapa från 1920-talet - klar himmel med några vita moln bakom och ovanför, små små människor framför på trottoaren) som på grund av otillräcklig fixering börjat fläckas. Tabellen handlade eller skulle kunnat handla om fläckarna på fotot just då, istället för fläckarna från experimentet. En gåtfull stämning uppstod och det var som om det låg hemligheter i luften.

*

17 oktober
Att gå runt i arkivet påminner om:

1)
Att gå på bio eftersom det är många bilder (motsvarande filmens bildrutor, motiv och scener) samt mycket text och tabeller (filmens ljud och dialog). Tillsammans bildar de något.

2)
Karneval. Då är “alla” ute och “allt” sker samtidigt.

3)
Att vara på museum, vilket är en plats där saker visas utspridda i rum. Precis som Arkivet är utspritt nu.

Gemensamt för ovan nämnda företeelser är att de (delvis) bygger på rörelse i tid och/eller rörelse i rum (vilket är samma sak eftersom de förutsätter varandra.

*

18 oktober
Idag fann jag nio representationer av samma fläck - förutom originalet! Fläcken rangerar under samtliga kataloger och flera underkataloger. Jag upptäckte det i morse när jag tog ut mina gamla vilande småarkiv “Geometrier” och “Konstruktioner”. Jag ville se alla arkiven samtidigt.

Orginalfläck ur arkivet. Gjord av SD 10 år 1984, för arkivets räkning.

Piano Nobile, 27 september 1971

Jag sitter uppe på nätterna och ritar på huset. Jag får inte ihop det:

1)
Jag vill ha en våning som är huvudsaklig. Jag vill att den skall ligga ovanför och vara upphöjd. Som att vara i ett torn när jag jobbar med arkivet - jag kan inte tänka mig att jobba i nivå med marken.

2)
Jag vill inte ha nån vind. Som står och blir varm och bortglömd.

3)
Jag vill inte ha en källare/undervåning som är rå och verkar främmande eftersom jag inte vill vara där.

4)
Jag vill ha två våningar.

5)
Jag vill inte ha nån entré i den huvudsakliga våningen.

6)
Jag vill sova på den huvudsakliga våningen men inte på samma våning som köket.

7)
Jag vill sova på samma våning som vardagsrum/arbetsrum.

8)
Vardagsrummet och köket måste angränsa.

9)
Hallen med huvudarkivet skall ligga på den huvudsakliga våningen vid sovrummet.

10)
Entrén skall ligga i hallen med huvudarkivet och får absolut inte ligga som nån slags otäck bakdörr längst ner i mark/källarplan.

Hur skall jag undvika vind om huvudsakliga våningen är högst upp?
Hur skall jag kunna ha två våningar om ingen våning får vara överst eller underst?
Hur skall jag komma in i huset om entrén inte kan vara på huvudsakliga våningen (på grund av sovrummet) och heller inte på nedersta (på grund av marken)?
Hur skall jag kunna ha både sovrum och kök om dom inte kan samsas om vardagsrummet?

När jag sover och drömmer går jag runt i huset. Då är allt löst och mitt sovrum är perfekt.

Jag kanske får rita två identiska våningar med identiska rum, identiska entréer med mera. Då skulle jag kunna låtsas att köket ligger på en annan våning än där jag sover (till exempel) - eftersom det är sant om det finns två kök och två sovrum. Många motstridigheter återstår förstås.

3 september 1978.
Rektanglarna är så välformade: någon har skurit varje sida på hörnen för sig, med skalpellspetsen i ett exakt tryck mot vinkeln.

NÅGON TÄNKER PÅ MIG! 31 augusti 1978.

Min bästa hemkomst!: Bland tidningar och post som kommit då jag var på semesterön låg ett platt fyrkantigt paket, cirka 22X22 cm! Paketpappret var brunrandigt, vikt på ett disciplinerat vis och sammanhållet av blå tejp. Mitt namn och min adress skrivna med skrivmaskin på en rutig fyrkantig liten papperslapp, fasttejpad på paketet i hörnen.

Innanför var ytterligare ett paket, rött med röda prickar och en annan vitrandig tejp. Papperet var lite begagnat och lappat med små små tejpbitar.
Innanför var ett till paket - svart och vitrandigt papper tejpat med gulgrönrandig tejp.
Sen kom ett paket med vitt silkespapper som kändes lent och “människolikt” att ta i. Tejpen som satt på var svart.

Innanför var två kartongbitar och innanför dom kartongbitarna var två kartongbitar till med rektangulära utskurna hål i mitten cirka 5X7,5 cm (som när knivar skall smugglas in i fängelse i en tjock bok, bibel eller annat fromt/seriöst). I hålet låg ett etui!!!

Etuiet är gult, nytt och tomt. Det är platt som ett kuvert och har ett fack. Det har en glatt yta och är mycket vackert. Jag älskar att hålla det i handen och titta på det i ljuset. Jag går omkring med det i fickan. Jag tänker på det hela tiden.

Paketet saknade mystiskt både avsändare och brev! Men det geometriska temat på inslagningen, det typiska handlaget och kombinationerna, det faktum att paketet innehöll ett etui samt etuiets särskilda beskaffenhet pekar otvetydigt i en riktning.

Jag har varit mycket upprymd med mera! Jag har berättat om paketet och etuiet för alla!

Får mig att tänka på fläckar:
- hemliga saker.
- halvgenomskinliga saker.
- när nån tänker på mig och jag inte vet vem det är.

Börja om 2. Oktober 1976

12 oktober
Jag har tagit ut allt fläckarkivmaterial ur arkivskåpen och lagt ut det på golvet och möblerna över hela huset för att få “känsla” för och “vädra” arkivet/projektet. Det har tagit hela dan.

13 oktober
Idag har jag klivit runt i vita bomullsstrumpor bland allt. Det är spännande! Mycket av materialet har aldrig “mötts” förut. Men nu “möts” det eftersom det hamnade ganska mycket huller om buller när jag placerade ut det (det blev så när jag försökte göra så jag kunde se allting samtidigt). Den katalogisering jag tillämpar för arkivet är därför tillfälligt tagen ur bruk.

Arkivet är annars fördelat i kataloger och/eller underkataloger enligt följande:

1) Kronologiska Listan (KL)
Här är samtligt material listat efter det datum (även tidpunkt om viktigt) då det införlivats i arkivet. Listan hänvisar till var och i vilken katalog + underkatalog i arkivet materialet står att finna. KL är således en linjär tidsaxel över projektet. KL är även ett slags synopsis (tillkommet i efterhand = “baklängessynopsis”).

2) Bild (B)
- riktiga fläckar (original)
- konstgjorda/simulerade fläckar
- experimentfläckar
- dokumenterade fläckar, alla ovan nämnda typer (fotograferade, kopierade, faksimil, avtecknade + text och dylikt)
- teckningar (diverse motiv. Både målarfärg, blyerts med mera)
- målningar

3) Texter (Tx)
- rapporter
- anteckningar, diverse (även journaler, “dagböcker”)
- analyser och spörsmål
- utkast till traktat
- brev, kopior och original
- intervjuer (korrespondens, ljudband och/eller transkriptioner)

4) Experiment (E)

Systemet är komplicerat. För till exempel så måste experiment redovisas i samtliga 4 kataloger: KL, B, Tx och E, vilket medför dubbel- eller mångdubbelredovisning. Eventuellt kunde E-katalogen bortrationaliseras till förmån för förenkling?

Under en period arbetade jag ofta med tabeller (staplar i olika färger) som verktyg. Jag har övervägt att ge tabeller (Tb) en egen katalog, de är ju både bild och text och hamnar därför utan undantag i minst två kataloger. Med Tb-katalog behöver många tabeller bara redovisas en gång. Däremot blir det en extra katalog att ta hand om vilket medför merarbete.
Det var tanken på en Tb-katalog som gjorde att jag döpte text-katalogen till Tx - inte bara T - så det skulle finnas plats för flera kataloger som börjar på T.

Arkivinventering med Manfred Mendosa och Amelie Rydqvist, november 2007:
MM: Ja sådär blev det när jag skulle få igång en bläckpenna 1997. Det där är inget orginal utan en kopierad uppförstoring.

Rapport 14 augusti 1978

Paus i arbetet idag, det är mycket varmt. Y, L och jag cyklade hem till mig och satt i trädgården i skuggan mellan västgaveln och träden i väster och åt kall lunch och drack kall öl vid runda utebordet. Y var för varmt klädd med dräkt men vi hittade tunna slacks och grönrutig sommarskjorta på övervåningen åt henne. Skjortan var för stor men passade ändå på nåt vis. Ärmarna föll bra mot överarmarna och färgen klädde.

L hade på sig panamahatt. Han hade fått den i present hoprullad i ett rör! Hatten bryts inte sönder i röret eftersom den tydligen är gjord av papper (mjukt/elastiskt?)!! Svårt att ana när man håller i hatten. Jag skulle trott att det är nåt slags blad den är gjord av, typ långt vietnamesiskt gräs. Pappret är antagligen behandlat på nåt sätt, kanske vaxat?

Y berättade att hennes trasmatta hemma – den med mönster i skärt, grönt, blågrönt (turkost), gult, gulbrunt och blekt svart – också är gjord av papper! Den måste absolut vara behandlad.
(Efter lunchen gick vi in för att kontrollera om trasmattan i mitt kök är en pappersmatta men det är den inte, den är vävd av plastband.)

Y vet inte varifrån mattan kommer eftersom den liksom Ls hatt är en present.
Ls hatt har troligtvis någonting med Panama att göra. Antingen:
1) görs den i Panama.
2) är panama-tradition.
3) eller så är den gjord för att brukas särskilt i Panama.

L har fått sin hatt av C. Y minns inte vem hon fått mattan av. Nästa gång vi är hos Y skall L ta med sig hatten så vi kan jämföra hatten och mattan.

På eftermiddagen stannade vi kvar i trädgården. Y byggde torn av pinnar och askar på trädgårdsbordet medan L och jag tittade. Vi såg även över tomten och pratade om hur det skulle vara att ha en pool och var den skulle ligga.

Nu på kvällen när jag skulle skära korv till en smörgås upptäckte jag att korvskinnet nog också är gjort av papper, det går att riva på samma sätt.

Ur arkivet med bifogad anteckning: “Det här blev när jag skulle rita hemma och jag inte kunde hitta pennvässare eller vass kniv så jag fick skärpa blyertspennan genom att dra/rulla den mot papper. Mendosa -85″

Börja om, september/oktober 1976

25 september
Hårda motgångar - arbetet backar! Flera månaders slit med utkast till “FläckTraktat” har gett så lite/varit kontraproduktivt: en tunn broschyr, lika banal som renons på relevanta sammanhang. Alla ystra, okuvade tankeförlopp som äger/har ägt/skulle ha kunnat äga rum i detta forskningsprojekt bara dör när jag försöker beskriva/systematisera dom. De spännande, mångbottnade slutsatser jag dragit plattas till och görs om intet. Det som kan fortsätta stannar och det som är öppet stängs till = motsatsen till vad jag vill åstadkomma. Bara att börja om.

28 september
Jag vet inte hur jag skall börja om.

2 oktober
Kanske är det en fråga om metod?

3 oktober
Idag orkade jag inte tänka på att börja om ens. Gick till jobbet bara. Plockade med papper , gjorde en plan, lade upp ritningar, ordnade med stämplar.

Blyertsteckning ur Fläckarkivet. På baksidan: “Stråk och mer ifyllt parti, MM 2005″

Gräva land del 2, 14 juli 1973

Det är tungt att gräva land! Inte bara att påta lite i jorden och skyffla runt - landgrävning kräver mer! Först skall man trycka ner spaden i marken och sedan “skära” gräs-/växtmattan i en rektangulär kaka som man vänder upp för att hacka loss jorden från. Växt-/gräslagret kastas på kompost, jorden förblir i landet.

Jag hade kunnat vänta med landet till hösten. Då vänder man bara kakorna och låter dom ligga till våren. Detta underlättar separationen av jord och växt-/gräslager vilket sker innan sådd, i mars april nån gång. Grävs landet på hösten undviker man även att ogräs etablerar sig innan nåt annat gör det. BR berättade och instruerade precis i telefon, han har grävt land ett par gånger. Han påpekade att det är för sent på året att så nu, inget hinner komma upp innan hösten. Nu får jag sätta sånt som redan vuxit till sig i kruka - persilja och dill - samt noga hålla efter ogräs. L och C skall ge mig vinbärsskott att plantera också.

Kompost har jag “anlagt” mot muren i södra tomtgränsen, nedanför och cirka tolv meter öster om landets östra kant - alltså om man drar en linje från kanten ner till muren och sen tolv meter österut längs muren (raka vägen blir ju avståndet = hypotenusan men den har jag inte mätt/räknat ut). “Anläggningen” består av en hög med gräs/växter från det uppgrävda.

Vilar ett tag nu i fällsolstol utanför köksdörren med svag, isad lemonad. Handflatorna bränner och jag har träningsvärk från igår.

Ur arkivet med bifogad anteckning:
“Fläckexperiment no. 324, juni 1973. I detta experiment har jag doppat höger pekfinger i färgad vätska och tryckt det snabbt mot ritfilm (= icke sugande). Jag har gjort det 15 gånger på exakt samma sätt. Intressant att fläckarna torkar till så olika.
Tio av fläckarna har fått en “bifläck” ovanför sin övre kant - en skvättning som blir när fingret lyfts. Vad avgör att skvättandet inträffar? Kan det ha med min puls att göra? Att hjärtslag ofta slår mot fingertoppen just när fingret lyfts, och då skickar iväg en extradroppe? Fingertoppen är säkert pulskänsligt eftersom blodet vänder åter till hjärtat här. Varför slår pulsen till ofta när fingret lyfts? Är det anspänning inför prestationen eller en (blixtsnabb) retroaktiv reaktion?”

Gräva land, 13 juli 1973.

En lång beslutsprocess om var trädgårdslandet skall ligga är över! - jag är i full färd med att gräva ner det i tomtens sydvästra hörn! Flera parametrar gav att jag till slut valde denna plats:

1)
Bra ljusförhållanden. Där är ett släpp i skuggan från träden kring tomten på grund av glapp i trädraden, både mot söder och mot väster ( träd har gallrats ut vid något tillfälle, två mot söder, två mot väster = fyra träd sammanlagt). Sol stora delar av dagen alltså.

2)
Det känns naturligt att det som skall odlas är placerat så långt bort från gatorna som möjligt = sydvästra hörnet - eftersom det som skall odlas liknar eller “är av” “natur”.
(Gatorna ligger norr och öster om tomten och korsar varandra i det nordöstra hörnet. Skulle man av någon anledning vilja förknippa potatis, morötter etcetera med infrastruktur, bilar etcetera vore det nordöstra hörnet - diagonalt från det hörn jag valt - rätt plats för trädgårdsland.)

3)
Sydvästra hörnet är trevligt. Undanskymt från vägen men med viss grannkontakt. Man kan vinka lite till varandra över växter, komposthögar, staket, förbi träd. Höra sig för om saker, få råd och annat. Det var i detta hörn jag kom i kontakt med grannen vars tax jag går ut med ibland.

4)
Vägen från huset till landet är bra:
* man går en ganska lång bit och får både röra på sig och andas trädgårdsluft.
* automatisk tomtinspektion - man kan till exempel kontrollera om nåt hänt eller ramlat på tomten, om djur lämnat spår efter sig.
* man använder tomten. Låg landet nära huset kanske jag aldrig skulle röra mig på övriga tomten vilken då vore obrukad och främmande för mig.

5)
Huset ser extra fint ut på långt håll. Ibland fantiserar jag om vem som bor i det när jag är nere i sydvästra hörnet - att det är någon annan än jag, eller en annan jag som kanske går omkring därinne i köket med gardiner vid öppna fönster, sjunger och steker plättar.

6)
På platsen har tidigare legat ett trädgårdsland. Detta:
* gör det lättare att gräva, kanske för jorden redan varit uppluckrad en gång.
* kan vara ett tecken på / talar för att det är ett bra ställe att odla på.

Ur arkivet: Karta över nedgrävda saker. Gjord av  SD och SV när dom var hos mig 1982 och lekte och grävde ner saker på tomten. / MM.

24 april 1983

Får mig att tänka på fläckar:
* brus och sånt som är inexakt
* sånt som är diffust
* gråskalor.
Arkivinventering i november 2007 (med Manfred Mendosa och Amelie Rydqvist).
MM: Det där är en teckning från 1983 - “Pyramid för hand” - gjord av SD 9 år när jag passade henne och SV och vi ritade tillsammans på temat geometri.

27 mars 1987

Håller på att brodera en fläck!
Det var Y (eller F eller nån) som besökte när jag låg här. Jag ville varken hälsa, prata eller titta dit. Den som var här radade upp upp silkesgarn för brodyr - den ena färgen efter den andra - på täcket bredvid mina ben som låg och var slappa. Sneglade lite utan att låtsas om nåt.

Sen blev jag lämnad ensam och kunde titta ordentligt. Garnet skimrade och låg loopat i knippen.  Färgerna är: olika beiga toner, olika gråa toner, flera bruna toner och några gråaktiga eller beigeaktiga färger som välter över i gult, ockra samt grönbrunt.

Nålar fanns bifogade liksom ett grovt kvadratiskt tyg att brodera på.
Jag har satt igång med en brodyrtranskription av en av de fläckar jag bad H göra för jättelänge sen som jag tycker uttrycker extra mycket.

*

¨

Teckning ur arkivet, på baksidan: “På bordet i bersån 1978 / MM.”

15 juni 1973
Dags att fatta ett beslut om det här med gräset. Ligger vaken nu och tänker på det.

*

16 juni 1973
Somnade igår innan jag tänkt klart. Det är framför allt det här med kanterna som gör det svårt - hur man gör med gräset mot staketet: om man skall sluta klippa kort innan staketet (fast då blir det lite oklippt gräsludd kvar) eller ta ett C-C mått under staketet så man möter upp med grannens gräsmatta (hur nu grannen gör?), eller om det till och med kan vara så att man lämnar en remsa högt gräs som löper längs staketet (för att understryka och/eller dölja staketet och tomtgränsen och/eller undvika problemet), hur bred i så fall? Jag vet inte. Ligger vaken här och tänker på det.

*

Rapport 17 juni 1973
Sov bara tre och en halv timme, sen var det möte på bygget. Vi fattade en del konstruktiva beslut som rörde framför allt avsättningar och genomföringar som kommit i konflikt med invändiga glaspartier som dykt upp, redan tillverkade och tyvärr platsspecifika.
Mötte upp med Y och F för tidig lunch.
Eftermiddag på kontoret med ritningar att revidera.

Hemma nu med med byggdamm och soppa till middag. Vadar runt i gräset på tomten för att ”känna in” rätt lösning för gräs mot staket. Panorerar med blicken från olika punkter och kisar mot staketen för att föreställa mig olika varianter.

*

Rapport lördag 18 juni 1973
Idag hade jag kalas i trädgården, det första av kanske många. Ordnade med dricka i “köket” (som inte alls är klart) och tittade genom fönstret på gästerna som stod med gräset upp till höfterna, åt bärtårta från assietter i brösthöjd och pratade med sommarstämning.

*

Söndag 19 juni 1973
Nu är det bestämt! L, C, TC och jag blev kvar med cavan igår när dom andra gått och diskuterade saken. Vi skall göra som ”rum” eller ”fläckar” av kortklippt gräsmatta i det höga gräset, sammankopplade med smala passager! Vi nickade och skålade när vi kom på det.

Nu slipper jag förhålla mig till kanter och jag slipper klippa så mycket. Det är bra också för rummen kan förändras och vara olika i antal och trädgården på så vis vara “rörlig”. I motsats till huset som är statiskt.

Teckning med pennbyte från 1973.

14 maj 1985

Dom eftersöker en byggnad med tydliga zoner och rena avslut.

*

25 maj 1985

Y och jag har stängt in oss i ett av dom mindre grupprummen och diskuterar byggnaden som skum. (Skum består av gas- eller luftenheter åtskilda av tunna vätskehinnor. Bildas då gas eller luft inblandas i lösningar som innehåller skumbildande ämnen. Vi tänker att det kan vara rent, tydligt och samtidigt fluffigt? Vi vet inte riktigt vad vi menar. Man passerar genom det och så fastnar det på kläderna? Eller att allt är i luften över hela världen - att det sprider sig?

*

28 maj

Bjudning hos L för att fira den nya väggen som är klar. L har arrangerat diabildsvisning på den för att demonstrera hur slät och vit den är. L skyfflar och vänder med bilderna. Vi sitter och väntar i soffa och fåtöljer. Jag sitter bredvid C på tegeltrappsteget ut till trädgården. Där är det skymning och pionerna knoppar nära fönstret. L säger nu blir det blandat.

Bilder på huset från 70-talet, när det byggdes. Köket installeras, C i trädgården med räfsan och frukträd, barn och uppblåsbar bassäng, L under motorhuven i badbyxor, vintersemester vid sjön, nåt från kontoret, landskap och byggnader, sommar vid huset som vi hyrde för länge sen. Bild på hur vi står över nåt där på stranden och koncentrerar oss, jag är längst till höger i bild och pekar in mot mitten med öppen mun. Grillrök, majskolvar och bruna ryggar.

H och jag som dansar med mina armar om henne, fast horisontellt för dian är felvriden. H i solstol med fötterna på en randig badboll, hon ler ut ur bild. H som skalar potatis och man ser mina ben vid hennes hår och axel.

Odaterad, osignerad, onumrerad, okommenterad bild ur arkivet.

M.

Det har dröjt men här är det äntligen! Tyvärr glömde jag det i ett fönsterbräde över sommaren och solen har torkat ut det totalt! Det dammar och pulveriseras när man rör vid det. Det där gröna lädret som var så smidigt och följsamt! Det sträva sidenfodret! Är du försiktig kan du i alla fall ha det kvar att titta på (även om det inte går att använda) - kanske i bokhyllan i facket i brösthöjd där skålarna från Mexico står handmålade i dunklet.

H. 29 augusti 1967

Ur arkivet: fläck nr. 2017.

27 April 1985

Stadskärnan skall regenereras och förnyas enligt nya beslut. Riktlinjer, målsättningar och bevekelsegrunder presenteras i en skrift kallad ”Återbeskrivning av Vår Stad”. Jag har den här. Jag läser att: allmän upprustning av det befintliga byggnadsbeståndet skall genomföras genom bland annat: omputsning i milda färger och nya entrésituationer. Dåliga hus skall rivas och ersättas med parker eller nybyggnation som bryter av i skala och material: fler våningar (än tidigare); glas, betong och rostfritt stål.

Vårt kontor har fått i uppdrag att skissa förslag och blivit anvisade plats: en av de rätt så kvadratiska tomterna som ligger norr om Centralstationen. (Kanske blir det ytterligare en tomt senare, den långsmala som ligger väster om Centralstationen längs spåren.)

Y och jag som nyss avslutat ett projekt har blivit tilldelade uppgiften. Vi har fått direktiv om att rita en hög byggnad med effektiva kommunikationsytor och flexibel planlösning. Imorgon skall vi gå igenom allt och sätta igång. Idag har vi städat med mera som förberedelse: borstat borden, samlat koppar, kastat papper, sorterat in i ritningsarkivet.

Odaterad ritning ur arkivet, på baksidan: “Anläggning / MM.”

Semesterrapport 1978

*

24 augusti:
Semester nu. Kom fram sent på kvällen när det blivit mörkt. Huset är trevligt och har få möbler. Golven är av någon sorts slät enfärgad sten. Imorgon skall jag proviantera.

*

25 augusti:
I morse vaknade jag av mig själv och gick genast ner på stranden. Sanden hade en skorpa som jag stack i med spetsig pinne så den bröts i vassa flak. Letade fynd med mera och vadade runt en stund med vattnet till knäna och uppdragna byxben. Bottnen var hårt räfflad och jag drog pinnen mot räfflorna så sanden bolmade upp som rök.

Sedan gick jag till byn för att handla. Affären ligger i ett rosa stenhus i en Y-korsning som (nästan) bildar ett litet torg på grund av breda trottoarer och minimala körbanor. Tänkte på hur det skulle vara om nån jag känner kom gående, det vore en överraskning! Började titta extra på alla som passerade och var där.

På tillbakavägen tog jag skjuts av en senapsfärgad bil med tunn kaross och vit-grå plastsäten.

*

26 augusti:
Har blivit tilltalad av en kvinna eller dam med diagonala draperingar över framsidan på baddräkten. Hon var här på stranden. Jag hade hatt mot solen, skjorta med uppkavlade ärmar och ljusa långbyxor, också uppkavlade.

Stranden är 250 meter lång och cirka 35 meter djup. Bakom och ovanför reser sig berget som fond.
Nu ligger jag vaken och tänker på trädgårdslandet hemma som behöver rensas och kupas.

*

27 augusti:
Idag har jag suttit i skuggan av berget utanför huset, vid det lilla utebordet med gul laminatskiva. Det har varit mycket hett och inga människor synts till. Spanade efter rörelse på klippväggen bakom, om djur skulle vara där.
Nu på kvällen är det svalare, har samlat brädor på stranden och lagt i trave som en bänk att sitta på några meter från vattenbrynet.

*

28 augusti:
Damen var på stranden idag, hon bor precis bakom klippudden i norr. Vi satt vid utebordet ett tag, spelade tvåmanspoker och drack calva. Damen spelade vasst, kisade över korten i händerna mot havet.

Hon berättade om bergen på ön. Däruppe växer träd som heter stenek. Dom blir 20-27 meter höga, har mörk fårad bark och läderaktiga blad som bara fälls vartannat eller vart tredje år. Hon sa att bergsvägarna är mörka under deras väldiga kronor - att man får akta sig för mötande trafik.
Jag berättade att jag tänkt på klippväggen, om något kanske rör sig där.

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

23 april 1972

Sånt som får mig att tänka på fläckar:
* ånga
* högar
* pölar och gyttja
* gropar
* sånt som sköljts/drivit/blåst ihop
* avlagringar

Bild ur arkivmappen “Konstruktioner 1965-70″. På baksidan antecknat: “173-523/MM -69″

Juni 1976:

(Anteckning från arbetet med “Fläckmannens Funderingar”, ur häfte med allmänna reflexioner.)

”Ånej! Vad har hänt här - nu har det kommit en fläck på mina byxor”:

Att det inte bara kan ”komma” en fläck på byxorna vet vi självklart. Någonting händer som gör att två eller flera substanser/ting kolliderar/sammanstrålar. Detta kan resultera i flera saker, bland annat fläck.
Motsatsen (eller vad man skall kalla det) gäller förstås också: om frånvaro av något föreligger där det borde finnas kan fläck uppstå. Exempel: om gräset på en liten yta i en större yta saknar något livsnödvändigt dör gräset där. Det blir en fläck (den lilla ytan) i gräset (den större ytan).

Fläcken innehåller egentligen all information om sitt eget tillkomstförlopp (?). Men eftersom vi saknar adekvata instrument/metoder att tillräckligt utreda fläcken, kan vi aldrig veta exakt hur förloppet löpt. Vi kan konstatera att fläcken är på byxan och avgöra att den kanske spillts, smetats dit eller annat.
Vi kan INTE utläsa att någon passerade en dörröppning med full mattallrik i handen, blev överraskad av plötsligt uppdykande hund runt hörnet = fick väja så höga klacken hamnade snett på tröskeln = stapplade till = viss mängd blomkålspuré eller dylikt kastades av tallriken i viss hastighet, vinkel, båge och träffade byxan (som kanske/sannolikt också kom och mötte upp) = fläcken. Här kommer vi till korta.

Exempelsituation om vi vore bättre rustade att tolka omvärlden härvidlag:
A: Vad har inträffat här? (Tittar. Ser blod överallt.)
B: Ett mord kanske. (Sannolikhetskalkyl.)
A: Ja titta här. (Undersöker fläckar.)
B: Faktiskt ett mord. Med kniv.  (Analys av fläckar + kartläggning av mord.)
A: Ja, förövaren har …  (Forts.)

Simulering (fläckförsök nr. 872: smet mellan två halvtransparenta papper), mars 1973 / MM.

27 maj 1973.

Idag lördag fick jag hjälp av L att baxa borden på plats. Jag har varit spänd hela veckan: ”äntligen skall det bli av”.

Beskrivning och placering av de tre borden:

* Långbordet med en skiva på 370 X 80 centimeter och en höjd på 65 har vi ställt precis som jag planerat (ritat och byggt) längs norra väggen mellan dörröppningarna (passar perfekt). På detta bord skall jag göra fläckar, skriva samt lägga ut forskningsmaterial att analysera och dra slutsatser om och av.

* En bit ut i rummet, parallellt med långbordet står soffan placerad så det bildas en (arbets-)korridor mellan de bägge möblerna (Ls utmärkta idé), cirka en meter bred. Framför soffan står storbordet. Detta bord är 160 X 160 centimeter, 40 högt. Här kan man ha saker liggande att tänka på och fundera över. Antingen står man vid/runt bordet och tittar ner med god överblick, eller så sitter man i soffan och kontemplerar.
Kommer besök som vill samlas kring soffan är det lätt att plocka undan (i de utmärkta arkivskåpen som är precis tillhands). Så kan man ställa dit glas, skålar, fat med tilltugg och så vidare.

* Bord 3 står vid fönstret mitt för ingången till köket med en distans på cirka två och en halv meter. Bordet är 70 centimeter högt och går att anpassa i storlek. Lilla storleken är: runt bord 110 centimeter i diameter. Stora storleken är: att man lägger i en iläggsskiva som är 70 centimeter bred = ett rakt bord med runda ändar. Vid detta bord kan man ha böcker uppslagna, låta aktuella anteckningar och tidningar ligga, hålla några olika högar och ändå få plats att äta någonstans. Ett alltiallo-bord.

(Sen kommer jag förstås ha ett bord i köket också.)

Nu står L med borrmaskinen i hand borta i ”arbetskorridoren” och förbereder monteringen av hyll/förvaringsanläggningen! Jag “känner in” borden:
* hur dom “känns” i rummet,
* vilka vyer som skapas vid olika positioner,
* hur och var jag kommer vilja slå mig ner.
Låtsashämtar och låtsaspositionerar rit och skriv (medmera) material vid väggarna där förvaringen snart är.

Anteckning från arbetet med “Fläckmannens Funderingar”, juni 1976:

Vidareutveckling av fläckdefinition/försök till fläckaxiom:

*Fläckar är bevisen på samt spår och  resultat av icke slumpmässiga händelser, skeenden och företeelser.
Fläcken vittnar om dessa och dessa vittnar om fläcken. Faktiska orsakssamband svåra eller kanske omöjliga att omfatta med förståndet.

I marginalen antecknat (reds anm. juni 2009):
Inkongruenser är livets kitt?
Viktigt att det inte blir för många ad hocs? Det är oseriöst?

Arkivinventering november 2007:

MM: Den här gjorde SD (7 år 1981) när jag passade henne och bad henne måla så det inte skulle likna nåt.

13 September 1971

I tisdags gjorde jag en minutiös undersökning av tomten genom att vada fram och tillbaka i höggräset tills jag varit överallt och iakttagit allt = enmansskallgång. Det tog ungefär 45 minuter. Hittade flera intressanta ledtrådar, bland annat ett område nära staketet i sydväst som kan ha tjänat som trädgårdsland. Kompakt jord i rektangulär form (cirka 6,5 X 4,5 meter) inramad av liggande plank på högkant. Det höga gräset är inte etablerat där som på övriga tomten. En tunn växt med grå delar som hakar i kläderna ligger över som ett nät, men ett glest nät så det sticker upp andra växter igenom: förutom ekskott (som jag känner igen) gröna småplantor som jag inte vet vad det är. Kanske jordgubbar?! Drog upp alla ekarna, ville genast börja gräva.

Tänker mycket på hur huset skall stå. Lämpligast vore om merparten av tomten låg i söder = huset i norr med kortsidorna i öst - västlig riktning. Dels för att det är trevligt med södervänd tomt, dels för att huset skall utgöra en fortifikation mot den nedsänkta gatan i norr. Denna placering genererar dock en konflikt:

1) Jag vill inte ha morgonsol i sovrummet så det måste ligga i väster.
2) Jag har alltid önskat mig ett kök med kvällssol så det måste också ligga i väster.
3) Kök och sovrum får absolut inte vara angränsande, helst inte ens ligga nära = rummen kan inte dela västra gaveln.

Konflikten löses om huset vrids nittio grader så gavlarna hamnar i norr och söder - under förutsättning då att man inte har något östfönster i sovrummet. Vilket ger upphov till en annan/ny konflikt för då blir tomten konstig: som två korridorer bara på varsin långsida huset eftersom tomten liksom huset är långsmalt med kortsidorna i norr och söder.

Odaterad blyertsteckning ur arkivet.

19 april 1979

Idag är det fotografering på jobbet. Våra porträtt skall tas och en gruppbild arrangeras. En riktig fotograf kommer för att göra det efter lunch med mellanformat och reflektorer, fjärrutlösare och polaroidplåtar, blixtar på stativ av och anvisningar om att hålla huvudet i vinkel. Fotograferingen kommer ske i stora grupprummet som är förberett, det vill säga att golvet är frilagt med möblerna uppstuvade mot bakre väggen.

Jag gick upp extra tidigt i morse för att bestämma kläder och hår. Tänk att porträttet ska gälla i många år, kanske decennier! Kläder och hår borde vara en median alternativt ett typvärde av hur jag uttrycks och representeras potentiellt 15, 20 år framåt. Jag har valt skjorta med neutrala snibbar i neutralt mönster (smårutigt svart-vitt) samt v-ringad finstickad kofta i neutral färg (mörkgrå) och utförande.
Håret har jag gjort bakåtkammat med vatten och till det har jag skägg, cirka 7 mm långt.

Nu gäller det att inte äta nåt på lunchen som färgar in mungiporna och skägget (tomatpuré och spagetti eller sardiner i tomatsås), så det sitter där sen på bilden.

Ur arkivet: fläckar nr. 2713a och 2713b. Bifogad anteckning: “Två mycket lika fläckar! Gjorda av SD (7 ½ år) på uppdrag av mig när jag passade henne/ MM 1982″

Vykort ur låda i arkivet ”Diverse -1970”:

12 augusti 1970
Glada dagar på stranden! Alla flyger drake i år - asiatiska tyginsekter och enorma konstruktioner med lådor i fil. Man får passa sig när dom störtar. C fiskar krabba från piren hela dagarna och jag har en ny hatt. Kvällar med backgammonturneringar, cava och skvaller. Hälsa alla! C hälsar / L  

Teckning ur mapp ”Konstruktioner 1965-70”, ur låda i arkivet ”Diverse -1970”. På baksidan: ”X3 1968 / MM”

April 1976

I naturen däremot är ”fläckigt” ett adjektiv som beskriver djur och växters teckning. Här är inte fläcken ett misstag utan en korrekt -  normal - beskaffenhet! Det var LW som ringde och delgav mig denna stora iakttagelse. Hon brann för saken, det hörde jag. Jag blev själv upprymd. Har ägnat eftermiddagen åt att slå i floror och faunor efter fläckiga växter och djur.

Har fläckar i naturen:
leoparder, stor- och småfläckig kungsnattslända, vissa delfinsorter, massor av fåglar, massor av växter och blommor, fläckig tusenfoting, larver, fiskar, kossor, svampar, rådjur. Namnet ”rådjur” kommer till och med från det forna ordet ”ra”, vilket betyder fläck. Rådjur alltså = fläckdjur.

Ur arkivet, mapp 1969-70. Bifogad anteckning: “provtryck möbeltyg till soffan (när jag hade romb-period). Fettfläckar från köksbordet.”

7 mars 1987

Idag när dom kom med grötfrukost låtsades patienten sova igen. Dom petade på mig men det hjälptes inte. Sen gick dom.

Tog mig över golvet i övre hallen, det är en bit. Förbi strykbrädan och linnet, över mattan och förbi fåtöljerna, arbetsborden, skåpen. Satt en stund på en pinnstol där och blev medveten om dörren till arbetsrummet längst bort, det som inte används.

Kunde inte minnas när jag tänkte på det rummet eller var därinne sist, hade glömt det! Det gjorde mig nervös på något sätt och jag blev ännu nervösare när jag kom på att jag kunde gå dit in. Gick bort och ställde mig vid dörrbladet och handtaget. Vågade knappt!

Därinne kom morgonsolen rakt in, det luktade varma papper, varma möbler och varmt golv. Överallt stod saker jag inte trodde jag hade kvar, bland annat en porslinstax i naturlig storlek som var en present en gång. Mot södra fasaden kartongstaplar. Orkade inte se efter vad dom innehåller.

Tog taxen samt svarta anteckningsböcker som låg travade nära dörren på en hylla i höfthöjd. Jobbade mig tillbaka genom hallen mot sängen.  Stannade till halvvägs i en fåtölj med taxen i knät och tittade på mönstret i mattan som bleknar.

I sovrummet ställde jag porslinstaxen i västra fönstret, vänd mot mig i sängen. Den harmsna blicken. Taxen och jag. Lade mig med kuddarna och bläddrade lite i dom gamla anteckningsböckerna som är blålinjerade med svarta sladdriga pärmar.

Hade glömt stänga dörren till arbetsrummet som inte används vilket gav ett helt nytt ljus i övre hallen, särskilt inne bland skåpen där det annars kan vara lite dunkelt om morgnarna.

Arkivinventering, november 2007.
MM: Den där minns jag inte alls. Det är inte jag som gjort den. Den har inget med fläckar att göra, måste hamnat här av misstag. Vad symmetriskt komponerad den är. Vad är det för rosa där i nederkanten, en sockel? Ett munstycke?

Rapport 7 september 1987

På kontoret är allt som vanligt. Y och jag arbetar med ”små vitmurade radhuslängor, spegelvända kring allmänning”.
Jag önskar Y varit med i arbetet med parkeringsgaraget från början. Hon skulle ha gått runt på bygget och iakttagit att det och det inte samordnats korrekt, vilket skulle ge den och den konsekvensen och därefter uppfunnit någon utmärkt åtgärd för att lösa och göra allt. Medan jag släpar blyertsen efter mig.

Rapport 8 september 1987

I ”små vitmurade radhuslängor, spegelvända kring allmänning” gör vi i alla fall framsteg, även jag! Jag har kommit på att vi kan ta alla schaktmassorna och göra stora gräsbevuxna halvklot av dom på allmänningen mellan längorna. Kloten kan ha en diameter på fyra fem meter! Blir bra kuperat där bak och ingen insyn. Kloss möter klot. Vi får se vad dom säger.

Rapport 9 september 1987

Y och jag har hittat en ny ”nischad” lunchresturang. Den serverar ”fisktriptyk”!: göspaté, sillplatå, gäddaladåb! Efter maten sitter vi på uteserveringen. Väntar på hösten och dricker bryggkaffe.

Rapport 10 september 1987

Idag har jag ritat på sopåtervinningen för ”små vitmurade radhuslängor, spegelvända kring allmänning”. Gick hem och lagade lever. Sorterade post som legat. Ordnade med sakerna på långa arbetsbordet bakom soffan. Diarieförde två fläckar. Röjde köket, strök skjortorna, gick och la mig.

Rapport 11 september 1987

Fortsatt arbete med soporna för min del idag. Kaffe och kaka på kontoret vid tio. Undanröjning av diverse pappersarbete. Drink med Y och F efter jobbet. Varmt idag, fläktade oss med menyerna.
Stannade med cykeln vid spåren på hemvägen. Såg inget särskilt men det började regna ett varmt regn.

Tog en paus här på kvällen och gick en sväng med grannens tax, arbetet är snårigt och ansträngande just nu. Kämpar för att komma fram till en tillfredställande definition av vad en fläck är. Parallellt kategoriserar jag fläcktyper.
(Mycket lite material finns sedan tidigare i ämnet. I uppslagsböcker står ingenting. I ordboken står bara böjningsformer (fläck, fläcken, fläckar) och ordklass (substantiv).)

Jag har varit mycket metodisk och valt femton helt olika företeelser som jag automatiskt klassar som fläckar. Sedan har jag analyserat dom, ringat in varför jag ser dem som fläckar och beskrivit vad jag sett. Till exempel: kal hud omringad av hårig hud. För att bredda underlaget har jag frågat vänner samt några okända människor på gatan om samma fläckar. Definition hittills:

”En fläck är ett område i/som kringgärdas av ett annat område och som på något sätt skiljer sig från detta omslutande område.”

Enligt denna definitionsskiss liknar fläcken och ”pricken” varandra om man talar om pricken som en fylld cirkel (och inte som ”en prick vid horisonten” - något som ser litet ut eftersom det är avlägset). Men företeelserna är inte synonyma. Pricken är kalkylerad och önskad. Fläcken däremot är det ej (i alla fall inte generellt sett). Jag har genom mina undersökningar kommit fram till att (fortsättning på definition hittills):

”Det område som omsluter fläcken är eller förväntas vara norm i den enhet som är fläckad. Till exempel är det ofläckade vita i en vit bordsduk det ”normala”. Fläcken är det som är ”fel” eller inte hör dit. Detta ger att: En fläck är ett oönskat, oavsiktligt tillägg som bryter en ren idé.

Och så vidare. Man kan hålla på och hålla på: fläcken på bordsduken upplevs inte som fläck om den täcker nästan hela duken. Då kallas det att duken blivit ”dränkt” eller “badar” i nåt, säg körsbärssaft. Däremot skulle man inte säga om det nästan helt flintskalliga huvet att det dränkts i kalhet, utan i stället att det hade en fläck med hår på sitt annars bara huvud. Detta förhållande har att göra med om den fläck man talar om är ett tillägg eller en avsaknad av något. Alltså revideras omgående fortsättning på definition hittills:

En fläck är ett oönskat, oavsiktligt tillägg/avdrag som bryter en ren idé.

A propos tillägg: om en fläck är ett tillägg av ett till ett annat, då är fläcken alltså ett slags möte. Vilka möten är en fläck?

Bild ur akivet. På baksidan: kaross eller annan artefakt som sjunker i underlaget// MM 82

Arkivinventering i november 2007:
MM: Usch har du hittat den där!

Från mitt konvalescentläger när L hälsar på: Jag ligger i sängen och L sitter i en fyrkantig stålrörsfåtölj. Jag får äcklig consommé till lunch. Jag rör runt i tallriken med skeden. Vi spelar inte schack till tangomusik. Vi dricker inte kaffe med fikon inlagda i cognac. Jag vill inte bli tvättad eller få rena lakan, jag vill inte lyssna på radion eller läsa, jag vill inte upp och gå och få muskler igen, jag vill inte rita eller skriva om nåt.

SM: Skåpet visades i ett eget rum längst in. Det hade hundratals fack och lådor. Mahognyluckor med emblem i ljus intarsia. Insidan på luckorna var inverterade - ljust trä med emblemet i mörkt.

BR: En guide berättade om det precis när vi kom.

SM: Tydligen är det en möbel utformad att förvara ”allt”. Ytterkläder, kläder och skor, linne, alla papper och böcker, skrivdon, husgeråd, smycken och toalettartiklar, verktyg och redskap. Mat till och med. Guiden visade var kryddorna hade varit.

A: Hur stort var det?

SM: Ja-a vad kan det ha varit. Flera meter brett i alla fall, och djupt också. Som en tjock vägg.

BR: Om jag sträcker upp armarna och händerna såhär, så mycket jag kan, och lägger till två decimeter - så högt var det ungefär.

SM: Sen fanns det en massa lönnfack i skåpet också! Guiden visade ett: det var som en tunn lamell inskjuten på vertikalen mellan två rader smålådor avsedda för sybehör. Såg ut som en list. Klätt på insidan med grön sammet, nött kring kanterna. Fack för ett  hemligt kontrakt.

BR: Eller en dolk.

SM: Eller något annat tunt.

BR: Dom var tydligen osäkra på om dom hittat alla lönnfack enligt guiden.

SM: Tänk om man skulle röntga och se att det låg kvar nåt gammalt från sextonhundratalet därinne!

BR: Och kanske ändå inte kunna hitta det!

SM: Knopparna var grästuvor och lökblommor snidade i ben.

BR: Baksidan var täckt med ett stort landskapsmotiv som föreställde moln, berg och sjöar. Vid varje sjö låg ett fiskarskjul och varje sånt skjul var en låda.

SM: Dom där skjullådorna kunde dras ut både bakifrån och framifrån, som en förbindelse mellan de båda sidorna.

BR: Ett mystiskt inslag var glasskivorna fästa med gångjärn på insidan av luckorna, ovanför emblemet. Ingen visste vad dom fyllt för funktion.

SM: … allt som varit i det där skåpet… eller skulle kunnat vara.

BR: Det verkade skört, skåpet. Svårt att förstå hur det skall gå att flytta en så stor gammal sak.

Från 1971 med kommentaren ”Hus med tillägg av förvaring (allt det bruna och gröna): hyllor (läs även fack, lådor, ritningshängare, hurtsar med mera) invändigt kring samtliga väggar; utbyggd extra del med rullbara arkivskåp”.

På lunchen cyklade jag bort till andra sidan spåren för att titta på tomten igen. Man följer alltså gamla huvudgatan norrut över spåren och sen bron. När gatan övergår i esplanad, gamla allén och villabebyggelse fortsätter man elva kvarter och tar därefter vänster. Efter fyra kvarter ligger tomten längst bort i kvarteret som är på vänster sida när man svängt höger. Tomten är ca 35 X 45 meter. Det måste vara fyra tomter egentligen, två mot gatan i öster, två mot gatan i norr. Gatan i norr ser man inte från tomten, den ligger nedsänk som ett dike.
Ingenting finns på tomten förutom högt gräs. Brädstaket mot granntomterna, metallnät mot gatorna och mycket högresta lövträd åt alla håll: lönn, ask, alm, kastanj och några popplar.

*

Nedan: skiss från mapp i arkivet rubricerad ”Skisser 1970 - 73”. Bifogad anteckning: ”Senaste förslaget, den här gången med arkivet utspritt på alla rummen och ett vardagsrum stort nog för tre bord. Obs att arkivet fortsätter över dörröppningarna, där får man in jättemycket. Hallen går från fasad till fasad för optimal ljusföring - här ligger huvudarkivet. Mendosa 35, 2 september 1971.”.

Har påbörjat arbetet med att sammanställa och organisera de funderingar jag haft kring det här med fläckar. Det har blivit så många olika tankar. Skisserar för närvarande disposition av ett litet traktat. Följande hittills:

Disposition:
* Fläckens Lov, den oslutna cirkeln. Inledning.
* Vad är en fläck? Defintion / resonemnag med inriktning på slump, predestination, naturlagar, mänsklig faktor med mera.
* Fläcken - ett nytt sätt att tänka! (Eller: Varför fläcken?) Problematisering och analys med fokus på fläcken som alternativ livsåskådning.
* Fläcken i livet. Hur kan fläcken vägleda oss i vardagen? En guide.
* Fläcken som konsekvens. Summering.

Blir det lyckat vill jag ge ut det. Som följetong i tidsskrift eller radio, nåt sånt.
Arbetsnamn är svårt. Några möjligheter är:
“Fråga fläcken - ett traktat”; “Fläcken som fenomen och metod - ett litet traktat”; “Fläcken som tro och naturvetenskap”.
Jag skulle kunna kalla den enkelt “Fläcktraktat” eller bara “FLÄCKAR”. Får tänka på saken.

Reds anm 24 maj 2009:  Utkast till pamflettomslag. Format: 105 X 190 mm. Framgår inte om spillet är avsiktligt. Ur kartong  med material till pamflett, i arkivet.

Träffade Hs syster E på gatan. Hon berättade att H skall komma till stan! Vi pratade om det ett slag innan jag tog spårvagnen hem.

Jag kunde ju ta mig för att möta henne på stationen! Hon kommer med inbrottsäker aluminiumresväska! Eller hon har blivit av med bagaget under resan och bär bara handväska och en plastpåse från taxfreen. Vi hälsar och står ett tag.

Sen är det vi som går till Polska Delikatesser vid spåren på norra sidan! Vi som sitter i ett av båsen vid fönstren med utsikt över spårområdet! Ärggrön gallon och träpaneler, låtsasmarmor och spegelväggar. Servitör med förkläde, blyertspenna, block.
Vi beställer in allt vi vill ha!: stekt riven potatis, ost, ägg och pepparbröd, bruna pannkakor med syrlig sås, pistagefärgade sötsaker, kaffe och korv.

När vi äter kan vi titta på tågen som går in och ut ur stan. Kommentera tågset. H kanske pekar och säger: det var ett såntdär jag tog från flygplatsen. Ja, kan jag säga då, jag har åkt dom nån gång. Dom går väldigt fort.
Vi räknar spåren, minst trettio i bredd! En del rostiga, där växer långa stänglar ljusgrönt ogräs med få blad.

Jag kommer känna igen henne precis och lyssna på allt hon säger! Fråga och undra om senaste nytt! Titta på hennes händer när hon visar med dom i luften som hon brukar!

Arkivfoto, odaterat. På baksidan: ”Fläck-ensamble på bordsduk! Hoppas den passar, bästa hälsningar K”

Kaffeautomaten på kontoret har läckt och förstört heltäckningsmattan vid sittgrupperna i samlingsrummet. Nu skall mattan rivas ut. Vi på kontoret har hjälpts åt att välja nytt golv: blanka svarta linoleumplattor med ljusare stråk i. Vi tänkte att det var en neutral färg och ett enkelt material men också att det svarta blanka skulle utgöra en samlande punkt i mitten av lokalen: som en djup ”tjärn” med ”dragningskraft”.

Imorrn kommer dom som skall ta bort den gamla mattan och lägga in de nya plattorna. Vi tycker det är spännande för det har sett likadant ut på kontoret alltid. Vi kommer stå och hänga i dörröppningarna och titta på och skoja. När dom bär ut den gamla mattan skrattar vi och säger: ”uuuhw, vad äcklig!”. Det kommer kännas lite som fest eller halvdag och det kommer vara en lätt stämning.

Kaffeautomaten skall också ersättas. Yvonne och jag har blivit utsedda att välja en hos kaffeautomatgrossisten. Vi skall åka dit på lunchen imorrn.

Arkivfoto. På baksidan: “Donerad per post när jag hade flunsan: kaffe som torkat upp kring skallinjal. Gruppbord på kontor. December -78″

Höst i trädgården från och med denna vecka. Idag när jag skulle ta in utemöblerna genom källardörren på baksidan låg en stor fet fågel död på stenläggningen där. Den hade litet huvud och omfångsrik byst/bringa. Lång spolformad kropp bakåt mot kort stabbig stjärt. Jag såg att det var en av fåglarna som sitter i timmar i storträdet vid tomtgränsen mot nordväst. Det var en duva men ingen småduva som jag trott utan en ringduva - den största duvsorten.

Storträdet som jag alltid betraktat som en högrest lönn har för övrigt visat sig vara en platan, ett mindre vanligt träd. Dom kan bli 40 meter höga och har funnits på jorden i minst 150 miljoner år enligt vad fossila fynd vittnar om.

Fågeln såg mycket större ut död på nära håll än levande på avstånd i platanen. Den mätte minst 45 cm från näbb till stjärt. Undrade om ringduva går att äta. Inte just den ringduvan förstås, men i allmänhet. Dom där bröstfiléerna.

Rullade upp duvan på en snöskovel med hjälp av mindre spade, bar bort och grävde ner den nära komposten vid sidan av platanen. Vägde i alla fall två tre kilo. Den hade lämnat nån sorts vätskefläck efter sig utanför källardörren. Dokumenterade med kameran.

Foto ur arkivet, på baksidan: “Tvåsidig fläck, jord och papper. Gjord i växtpressen. MM okt - 96″

December 1976

(Anteckningar ang. arbetet med pamfletten “Fläckmannens Funderingar”)

Arbetet fortskrider. Nu gäller det i första hand val av format, typsnitt, layout och papper:

* Formatet skall vara avlångt och litet - pamfletten skall kännas skön att hålla i en hand. Varje sida skall kunna rymma både text och bild utan att vare sig texten eller bilden blir fnuttig eller dominant.

Klipper prover vid köksbordet av överblivet arkivpapper från kontoret. En del ark är stämplade, stämplarna vänder jag nedåt för att inte förvirra min blick. Det är ganska svårt att göra raka provbitar för jag kan inte hitta skalpellen eller stållinjalen. I stället ritar jag med vinkelhake och blyerts först och klipper sen med papperssaxen som är välslipad och har långa skär. Jag är noggrann och det blir tillräckligt bra.

95 X 190 mm är ett mått jag återkommer till trots att jag på många sätt ogillar det. Jag ogillar det eftersom:
- det har formatet 1:2 vilket är ett ointressant format.
- det påminner om menyerna vid kuverten på bröllopsmiddagar och den associationen är inte så relevant.
- det påminner om formatet på broschyrer på turistbyråer, såna glansiga i fyrfärg med bilder på vattendrag, kanoter, människor i skjorts med rep i händerna och dylikt.
Hursomhelst blir dispositionen mellan text och bild mycket lyckad med detta format och med rätt papper, typsnitt och layout skall det nog bli ett med innehållet.

* Pappret i pamflettomslaget skall vara lik lump, ha rutig gräng samt dovt gråblå färg med mörka fläckar i - organiska rester från förfinad framställningsprocess. Det skall vara 180gramspapper, lent och lite poröst.

* Pappret i pamfletten skall vara oblekt, slätt och tunt - kanske bara 60gramspapper - och kanterna skall vara skarpskurna.

* Texten skall vara mörkblå på omslaget och svart inuti. Typsnittet har jag inte hittat än, jag sitter här med ett typsnittslexikon. Jag vill att texten skall kännas seriöst vetenskaplig men också som musiknoter. Med kursiv text som liksom menar det samt streck som delar raderna på framsidan, fläckar som åtskiljer styckena i pamfletten.

* Layout skall vara enkel: marginal uppåt 20 mm, marginal nedåt 30 mm, marginal åt sidorna 12 mm. Text med vänster marginal men bild och sidnummer centrerat i stycket.

Jag funderar mycket över gemener och versaler i titeln. Skall det vara ?:
Fläckmannens funderingar (normalt)
Fläckmannens Funderingar (som i engelskan och tyskan: att substantiv har stor bokstav)
eller
FLÄCKMANNENS FUNDERINGAR (allt i versaler alltså)
Och bör det vara citattecken kring titeln?: “Fläckmannens Funderingar”.

Pamfletten kommer vara häftad två gånger i mitten och vikt, ca 40 sidor. Den kommer ut i slutet av mars nästa år. April med pamfletten i hand!
 

Ur arkivet. På baksidan: “Fotouppförstoring av plump intill streckmålning i blått,  kanske föreställande gnagare eller gris. Gjord av SD tre år, när jag passade henne/ MM 1976″

Ur arkivet, på baksidan: Gjord av H, 1967/MM

TC ringde igår. Han arbetar överraskande med parkeringshus nu liksom jag! och har nyligen tillämpat en ramp som heter ”superimposed spiral ramp”, en dubbeldäckarramp inläst i en cylinder. Dubbelriktad, yteffektiv, säker. TC sa: ”När jag minns arbetet med rampen minns jag den som en riktig uppenbarelse, det händer så sällan ju. Men den dagen var fin på jobbet”. Vi rös tillsammans.

Sen fortsatte vi prata om cirkeln och om mitt runda köksbord, att dagstidningen alltid ramlar av för bordet är litet, fast man kan ändå sitta minst åtta personer runt det. Jag har svårt att greppa det sambandet. TC blev otålig. Jag vill i alla fall ha ett rektangulärt bord. Minst 120 X 120 cm så jag kan breda ut mig.

TC berättade om några lådor han byggt i industrilokalen där fläckarkivet finns. Han har tydligen själv flyttat in och sover i en. Dom är exakt uträknade enligt en mängd parametrar: luftflöde, axelbredd, rörelse i sömnen, att man vill ta ett par steg och sitta när man vaknat, för att klä på sig, ta ett kliv upp undan golvdraget. Lokalen är i fyra våningar, 200 kvadratmeter och fyra meter i tak på varje. Mitt arkiv upptar 60 kvadrat på bottenvåningen i byggnadens östra del.

Vi la på. Det hade blivit mörkt medan vi pratat i telefon, inga lampor var tända. Jag satt kvar i soffan i vardagsrummet i mörkret på nedervåningen och föreställde mig lagerlokalen: TCs lådor i den - en på varje våning och en på nocken - mitt arkiv med hyllorna i nord-sydlig riktning med lådor och mappar. Hela systemet och TC i det.

Påminde mig om när H och jag tog in i ett litet litet hotellrum på atlantkusten en helg i början av juni ett år. Rummet vara bara 250 X 160 cm med ett fönster mot havet på en kortsida. Tapeten där hade ett mönster av en axonometri som representerade hotellrummet självt med vita linjer mot mörkblått. Sängen var 90 cm bred och jag minns att H hade tagit med sin gråa långa sidenklänning med axelband av diamanter, eller om det var glas som liknade diamanter, för vi skulle äta finmiddag på resturang en kväll.

Klänningen låg på sängen om dagarna för det fanns inget att hänga den på. När jag låg bredvid för att vila och tittade in mot väggen utgjorde sidentyget i klänningen en förgrund till hotellrummet i tapeten - blänkande åsar som blöta sälar och det lät som sand och strandgräs om man höll huvet intill tyget och rörde sig lite. Hotellrummen reste sig bakom sidenet som en stad utan slut. Klänningen luktade läder från skorna i garderoben hemma. Ute lät blåsten och havet som en motorväg och kanske att riktiga sälar vältrade sig och skällde också.

Jag måste göra en rekonstruktion av den där tapeten, och en bild av TCs system.

Ur arkivet daterad 25 juni 1986. På baksidan antecknat: tapetmönster till hotellkorridor / MM

Det har kommit en dator till kontoret! och ikväll efter jobbet har jag gjort försök med att generera fläckar i ritprogrammet som är installerat för ingenjörernas skull:

Mittersta fläcken på bilden nedan är konturen av en klichéfläck påhittad av mig, utfylld inåt med kopierade konturer på ett visst avstånd (kallas “offset”).

Formationerna till vänster är resultaten av att:
1) runda den innersta formen i ursprungsfläcken med en i programmet inbyggd logaritm som heter “runda till” och sen “offset” utåt 12 mm,
2) ta den innersta formen från ursprungsfläcken, ”offset” inåt ytterligare med ett mycket litet avstånd (1 mm), ta den innersta konturen (nästan platt nu), “runda till” och ”offset” utåt med ett avstånd på 12 mm. Ger en nästan helt regelbunden romb!

Formationerna till höger är reslultaten av att:
1) “runda till” ursprungsfläckens yttersta kontur och ”offset” denna inåt 12 mm,
2) skala ner den yttersta konturen på fläck 1 höger 20 gånger och ”offset” denna kontur utåt. Ger en nästan helt perfekt cirkel!

Ju mer ursprungsfläcken bearbetas desto mer geometrisk och enkel blir den! Vad betyder detta? Ger det uttryck för något slags entropi - ritprogramsentropi? Har ritprogramförfattaren bestämt eller är det en naturlag som avgör?

Arkivet skall flyttas, det har blivit stort och får inte plats i källaren längre. Det skall inhysas hos TC nu, i den del av hans industrilokal som står tom efter branden, efter renoveringen. Vi har införskaffat lagerhyllor, mappar och kartonger i brun papp med tre ränder tryckta i tunn svart att ange innehållet på.

I källaren har jag börjat rangera för att få ut allt vilket är krävande. Det är inte bara fullt därnere utan också dammigt, mörkt och rått. Mest ansträngande är dock att gå igenom gammalt material! Fy! Till exempel fann jag den fläck som jag förr tyckte var den bästa och vackraste jag sett - försök nr. 1021 - en fläck jag själv producerat. Den var inte lik någonting, fullständigt abstrakt med sjok på sjok av transparenta blåsvarta fält som tonar in och ut ur varandra. Det som omfattar allt kan inte likna något enskilt osv: Sanningen om Allt uppenbarade sig. Jag trodde jag kommit till Fläckslutet, den punkt när man nåt ända fram.

Nu när jag ser den fattar jag INTE vad jag såg då. Fläcken är överarbetad, okänsligt utformad och inte alls abstrakt = den är skarp och liknar en hare i motljus! Utöver detta hade jag i ”fläckens” nederkant lagt till en darrig linje som tvärsar sidan horisontalt, vilket gör att det ser ut som om haren sitter ensam på stäppen alternativt – om man vänder bilden 180 grader - hänger på tork. Eventuellt hade jag dålig eller ingen uppfattning om harar på stäpp eller på tork då.

Tillbaka på jobbet nu med bygget och nya möten för att verkställa de förändringar som beslutats om och lösa komplikationer som uppstått. Inga små åtgärder: ramper i parkeringsgaraget som skall skifta läge fast de redan är gjutna, omdirigering av luften på plan tre för utluften hamnar tydligen fel - på plan två, södra delen. Även nåt med stomlinjer som skevar(!) och mått som vandrar. Protokoll, scheman, konsekvensanalys. Kallsvettiga manschetter och omöjliga manövrar.
Går hem och tänker på H som skulle skrattat åt allt.

I helgen skall jag bjuda på sallad Nissa i trädgården när L kommer på besök samt ägna mig åt arkivet. Jag är mycket produktiv! och har en svart period med ny färg från Kina.

(I marginalen: obs! radier logistik beläggningsfrekvens plan 6. Reds anm.)

Onumrerad, odaterad teckning ur arkivet. På baksidan: M. Mendosa, konstruktion med fläck eller rök.

Bild ur arkivet - onumrerad, odaterad, osignerad. Blyerts och något slags färg. Reds anm. 13 maj, 2009.

MM:
Idag har vädret växlat. Jag har varit hemma med krattan - löven i gräsmattan, gruset på gången som behövde ordnas. Veckans oordning vid ritbordet har jag lagt åt sidan.

Det är en sak mitt på tomten här nära huset, här är det givet hur saker och ting skall skötas. Men vad gäller kanterna, där nära staketet, själva avslutet har jag inget riktigt begrepp om. Borde varit mer uppmärksam. Återkommer i frågan.

Fann för övrigt en bild i morse som liknade en fläck jag själv åstadkommit vid tidigare försök! Det var i tidskriften som BR lämnat på den lilla tévagnen vid läsfåtöljen i hallen på övervåningen, där solen faller in på ett sövande vis om eftermiddagarna. Föreställer en uppförstoring av något, oklart vad eftersom bildtexten står skriven på latin.

Ur arkiven, bild ur BRs tidskift (liknar fläckförsök nr. 285):